Tips på filmer serier med/kring personer med olika NPF-diagnoser (Del 1)

(www.trysil.no).jpgHej igen alla trevliga människor! Vad gjorde ni under sportlovet. Var ni kanske uppe i fjällen och hade massor med skoj i skidbackar? Eller flög ni i väg, som många gran-canaria-nss-02medelsvenssons har förvarna att göra och och semestrade på Grand Canaria?, Kanske åt ni då en Vieja Sancochada (fiskgryta på papegojfisk), och sipprade på en Caipirinha (en drink med sockerrörsrom), och solade er rödmossiga. Själv trivs jag emellertid betydligt bättre i fjällen. Ja, oavsett om det är 10 eller 15 minusgrader är det lika roligt att ge sig ut i längdspåren. En behöver heller inte ha världens bästa valla. Visst, står du nästan still i en nedförsbacke, eller har ett halvt kilo snö under skidorna, då är det kanske inte så himla roligt. Men det är ju ändå inte »jordens under gång«.

Om jag då skulle20110103_IMG_6328_DF.jpg ha råd att ge mig väg på egenhand, då skulle jag bo på Harsagården, som ligger ungefär 2 mil utanför Järvsö, och 30 mil från Åres skidanläggning. På så viss lär jag slippa undan alla sportlovsfirande Stockholms brats. För de vill ju oftast ut och festa efter deras dagliga utförsåkning och de kan en ju inte i en lite by. Eller är jag fördomsfull?  I alla fall har jag starka åsikter om dessa individer, som likväl om »längdskidåkande blåbär«. De står nämligen ofta i vägen på farliga ställen, som i mellan två långa nerförsbackar. Fast, va då? undrar ni nu kanske som läsare. Menar han nu att en inte får ta ut sina barn på en picknick i längdspåren? Jo, naturligtvis får en de, men en måste veta var det är okej att stanna. Själv skulle jag dagligen luncha ute i spåren med både nybryggt zoegakaffe, yoplait yogurt och hemgjorda mackor med gustavskorv, vändstekta ägg, och leverpastej vid tudligt utstagade rastplatser. Ja, det vore en riktig härlig vecka det.

 

Visst, nu låter jag kanske lite som en »grumpy old man«, och det var ju inte vad jag ville med detta inlägg. Nej, det var det tillräckligt med i min föregående text om mina svårigheter att ha min lägenhet i ett anfanart-tvständig utseende. Här nedan vill jag i stället tipsa er om några dokumentärer, filmer och TV-serier, som i mina ögon ger en bra bild av olika NPF-diagnoser. Å, eftersom att jag är en riktigt serieknarkare av kriminaltekniska såpoperor, som NCIS, Cold Case och Rejseholdet, så tycker jag att ni ska se ge er i kast med CSI Los Angels, Framför allt bör ni se det 7:de avsnittet av 2;dra säsongen. Dcsi-crime-scene-investigation Digital Trends.jpget sätt som den rättsmedicinska entomologen Gil Grissom hanterar ett av avsnittets utredningar kring en bokkonservator – som hittats död i ett bibliotek tillsammans med sin högfungerande autistiska medarbetare (Aaron Pratt) är nämligen väldigt kärleksfullt. Kanske beror det på att han själv har flera autistisk drag I alla fall så inser Girssom att Aron är autistisk när han intervjuar honom i början av avsnittet omkring allt som hände innan polisen kom till platsen; 

Pratt; I always say good night to Veronica because I have to leave at 8:03 to catch the 8:10 bus. It’s three blocks away. And sometimes the bus comes at 8:08, so I have to rush to catch it. Grissom; So you went down to the basement to say good night?       Pratt; Good night, Veronica. Good night, Aaron. Sometimes she walks me to the bus.
Grissom; Did she walk you to the bus tonight? Pratt; Are you coming? No, you go ahead without me. I have more work to do. Then a Uniball pen rolled across the desk, it fell onto the chair, and the floor and stopped rolling at the wastebasket. Then water, water falls into her eyes.Grissom; You mean she was sweating? Pratt; From her forehead.
Lots. And then she grabs her stomach with both hands. Then she put on her new face. Shelley’s Frankenstein. Up and down, flopping around like a salmon on my uncle’s fishing boat. Grissom; She was convulsing? Pratt; I couldn’t help her because the cage is locked and I don’t have a key. (transcript av avsnittet Caged frappe säsong 2 fern hemsidan transcripts.foreverdreaming.org)

Sett från förhöret här i ovan (som utgår från faktiska forskningsstudier), så lever ofta personer med autism efter strikta rutiner, som nog är (eller kan vara) svåra att förstå, om en inte är insatt i diagnosens karaktärsdrag. Själv kan jag bli både stressad och upprörd på min asperger, i fall inte mina jobbnycklar hänger på min remebertavla när jag ska i väg någonstans utanför min lägenhet. I min hjärna är nycklarna i dessa tillfällen nämligen närmast helt upplösta från jordens yta. Å andra sidan är jag väldigt bra på att komma ihåg detaljer kring saker som jag jobbar med. Att ställa i ordning tre stycken bord med både olika tallrikstyper, skedar, bestick, glas, och hjälpmedel som antiglid och pet-emo-kant, som ni ser här nedan.

En person som mig (med högfungerande asperger), eller som Aron i CSI avsnittet, vi är nog det mest pålitliga ögonvittnet som en polis kan ha eftersom att många av oss har ett uttp(www.stephenwiltshire.co.uk).jpgräglat fotografiskt minne. Någon av er har kanske hört talats om den autistiska konstnären Stephen Wiltshire, som efter enbart en rundtur över en stad kan måla av alla dess detaljer utifrån enbart sin minnesbild. En annan (som likt Stephen) tänker i bilder, i stället för genom språkets ofta endimensionella linjer är GRANDIN_30790672.jpgTemple Grandin (professor i husdjursvetenskap vid Colorado State University), som först började förstå i trettioårsåldern att hennes mer specifika sätt att betrakta sin omgivning skiljde sig mycket från normalstördas tankebanor. Som hon beskriver i reportaget Hon förstår hur kor tänker (Forskning & & Framsteg nr 5/2006), blev skiljande väldigt tydlig när hon intervjuade olika personer omkring vad de såg när de skulle föreställa sig ett kyrktorn, för »de flesta ser ett vagt och generellt torn, medan jag  enbart ser specifika: som kyrktornet längst ner på gatan där jag bor, ett konstigt torn av trä eller något annat torn. Men jag har ingen generell bild« (Forskning & & Framsteg nr 5/2006). Därmed agerar Grandin främst efter sina egna (strikt inkodade) erfarenhet snarare än utifrån tillfälliga inlevelser när hon försöker förstå och integrera med människor i sin sociala omgivning.. Själv har jag tyvärr inte sätt filmen. Men utifrån dess trailer, verkar filmen mycket välgjord.

 

Annonser

Städning & boendestöd

Eriksdalsskolan.jpgGod dag!. Och välkomna till mitt första inlägg under 2017. Förhoppningsvis har ni (likväl som jag) klarat er i genom januarimånadens ofta tuffa tid efter all julmat och dyra julklappar. Själv ser jag fram emot ett år med nya utmaningar. För även om jag börjar bli varm i kläderna i min roll som elevassistent vid grundsärskolan på Eriksdalsskolan finns det mycket som jag kan lära från mina kollegor. Jag behöver också vara alert och givmild inför mitt engagemang som konfaledare i Sollentuna. Men framföralltcommons.wikimedia.org4000 × 3000.jpg hoppas jag att Vällingby-Hässelby stadsdelsnämnd beviljar min ansökan om boendestöd, vilket nog tyvärr inte kommer ske. Efter att jag gått igenom den utredning (som en av nämndens handläggare gjort), med min psykolog på mottagningen för ADHD i Alvik ser det nämligen inte hoppfull ut. Men det är inte över innan the fat lady sings. Nej, jag hoppas verkligen att de förstår, att du är (ofta/delvis) en person på jobbet, och en annan innanför ens lägenhets trygga fasad.
Även om det går maxresdefaultbra att hantera barn som delvis kommunicerar genom TAAK (en metod för att stödja kommunikation, där tecknen används tillsammans med tal som stöd vid språkutveckling), i mitt jobb som elevassistent. Så betyder det inte per automatisk att jag kan hantera vardagliga sysslor (som att städa) i min lägenhet. Det är väl egentligen inget konstigt. Jag menar, alla människor har ju svaga och starka sidor. Men har du en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, då får dina svagheter betydligt större konsekvenser än för dig som är normalstörd. På grund av min asperger har jag därmed både djupa dalar och stora toppar, omkring det som jag klarar av innanför min lägenhets fyra väggar. Till exempel kan jag lättstada-kok-kakel.jpg ägna en hel helg åt att städa min lägenhet med allt vad det innebär, som att dammsuga bakom spisen, våttorka vardagsrumsgolvet och dammtorka (Wikipedia).jpglägenhetens alla fönsterbleck. Är jag riktigt i farten ställer jag även alla mina CD-skivor i bokstavsordning, och rensar ut anteckningar från mina studier inom masterprogrammet i etnologi vid Södertörns Högskola.
Så här fem år efter att jag bara skulle ta ett studieuppehåll (och utbilda mig till en humanistisk behandlingspedagog vid Väddö Folkhögskola), är en hel del av den litteratur som jag utgick i från i mina D-uppsatser om ensamkommande flyktingbarn inte längre up-to-date. Till exempel var det inga oresunddirekt tillfälliga ID-kontroller mellan den svenska och danska gränsen under 2010. Det fanns för att använda ett stark uttryck inte heller på världskartan att det skulle bli läge att införa. Nu är det emellertid så, vilket kanske också behövdes under den mest intensivaste perioden i slutet av 2015. Då Migrationsverket dagligen fick in runt 1000 asylansökningar. Fast när vi nu är i slutet av februari, så bör nog Stefan Lövens röd-gröna minoritetsregering omvärdera denna tillfälliga lagstiftning, för just nu drabbar det närmast bara personer som dagligen pendlar över Öresundsbron. Visst, det innebär likväl att det inte kommer massor av flyktingar över gränsen, men är det en human migrationspolitik? Å hur rimmar det med den givmilda inställning till flyktingar?, som vi anser vi haft i Sverige i ett historisk perspektiv. Tja, det får ni läsare själv ta ställning till, för min avsikt med denna blogg är inte att vara en inlaga i Sveriges migrationspolitik. Så för att inte gå djupare i detta ämne så säger jag hejdå för denna gång.