Dags att summera 2017

Jaha! Då är snart 2017 »tilldaga«, Jaa, så tänkte jag för mig själv när jag på nyårsaftons-morgonen summerade ihop allt som skett under året med dess både »höga berg och djupa dalar«. Att jag skulle bli beviljad ett boendestöd. Det trodde jag till exempel inte i början av året. FröbergsNej efter att jag i början februari fått avslag av Hässelby-Vällingbys stadsdelsnämnd på min 3;dje boendestödsansökning
kändes det tämligen avlägset. Visst lite Marie-louise Danielsson-Thamkan jag förstå hur de resonerar. Min lägenhet ser ju inte ut som de bostadsrätter som Marie-louise Danielsson-Tham (professor i livsmedelshygien vid Örebro universitet) hanterar i Tv-programmet Rent hus. Ett bra commons-wikimedia-org4000-x-3000kontaktnät med vänner har jag också inom delvis Svenska Kyrkan i Sollentuna, Mina föräldrar kan också i bland ställa upp och hämta ut minkropp-och-knopp_09-10-08_de-brakiga-foraldrarna asperger/ADHD-medicin. Men jag kan inte begära att de ska agera som regelrätta vårdnadshavare när jag är över 30 vårar. Det tyckte heller inte Förvaltningsrätten i Stockholm. Till både min lycka och förvåning dök de nämligen upp ett brev från myndigheten i mitten av maj, där de upphävde nämndens beslut, och förordade att jag har rätt till boendestöd av x antal timmar som nämnden fastställer. Som grund till deras beslut uppgav de också just min ståndpunkt att mina ”föräldrar inte kan anses ha något föräldraansvar” (utdrag av mål 6899-17). Några dagar innan jag gick på semester, från mitt jobb som elevassistent på Eriksdalsskolans grundsärskola kom då nämndens beslut, där de gav mig bostadsstöd med 4 timmar i månaden. De informerade mig också om att jag antingen kunde bli till Riedel.jpgdelad ett boendestöd eller själv välja ett på stadsförvaltningens hemsida. Det gjorde jag också efter att min semester med mina föräldrar i Wien, varifrån jag kom hem med både vatten och vinglas från Riedel.

 

WienUnder min vecka i Wien hittade jag också en fin Tea-for-One-kanna vilket resulterat i att jag helt ändrat min tidigare kritiska uppfattning om denna historiska dryck. Det sägs ju att en i kina redanPublic Domain Pictures använde te för olika medicinska ändamål i slutet av 300-talet, och till Europa kom det som en exotisk läkeört under 1600-talet. När te dock blev en riktig alldaglig dryck i Sverige, från att de importerades från kina i början av 1700-talet är emellertid från mina efterforskningar höjt i dunkel. Däremot kan en konstatera att te Mitt kök - Expresseninte blivit lika populärt som kaffe. Jaa, är det inte fascinerande hur heligt kaffe är för oss svenskar. Det känns så inrutat att jag (om jag här tillåter mig att skämta) blir besviken om inte Sverigedemokrater har med kaffe på deras lista över vad som definierar svensk kultur. Bland partiets mest nationalistiska väljare ses jag nog också som en landsförrädare, eftersom jag är halvdansk och inte slaviskt lagar klassisk äkta svensk husmanskost inom min «lägenhets fyra väggar«. Ja, jag kan inte låta bli att raljera över deras syn på kultur. Men hur tänker ni som läser denna blogg? Skicka gärna in era syn punkter för nu är det slut för denna gång.

 

Annonser

Mina tankar om #metoo

Hej bloggen!wpid-Photo-2-maj-2013-1158                                                                                                      Har du (och ni som brukar läsa) saknat mig? Eller har ni gått vidare till någon mer spännande bloggare eller podcast? Well, med tanke på att det var över 6 månader sedan som jag publicerade något är det inget ni behöver skämmas för. Nej, i så fall är det jag som ska misskläs för att jag inte tagit mig tid, eller hittat något dagsfärskt ämne att skriva om. Men nu ska ju en inte älta gammal skåpmat, eller gråta »över spilld mjölk.               Låt oss därför lägga detta debakel tillhanda och ge oss in i 10009629-Spilt-Milk-Stock-Photomina åsikter om en grej som fortfarande är en »riktig hett potatis«. Jag syftar naturligtvis på fenomenet #metoo. Som tog fart när den välmeriterade amerikanska dagstidning New York Times rapporterade i början av oktober att en mängd kända skådespelerskor 170106132950-creators-harvey-weinstein-exlarge-169.jpg (som Angelina Jolie, Gwyneth Paltrow och Ashley Judd) anklagade filmproducenten Harvey Weinstein för både våldtäkt och sexuella trakasserier. Sedan spreds fenomenet till Sverige genom flera social medier. Ja, det hann knappt gå ett dygn innan hastagen #metoo fullkomligt exploderade. Av mina kvinnliga facebookvänner har  många publicerat detta följande modellande:

DMNJYrFWAAAVhwE          Vad tycker jag då som urtypen av en svensk heterosexuell man om detta fenomen?. Har jag överhuvudtaget någon rätt att uttala mig utifrån samhällets patriarkala strukturer?Ja, ska madde_sajt-LARGE.jpgjag bara vara tyst och begrunda berättelser om sexuella övergrepp och våldtäkter (som från journalisten Cissi Wallen), eftersom att vi män, som debattören Madeleine Schantz skriver i debattartikeln Tack alla män som stöttar #metoo men ni som ska förklara, håll käft (Metro debatt 2017-10-18), ”genom alla tider fått tikon-brottsutsatta större plats än kvinnor och på så sätt skapat en icke-jämställd värld” (Metro opinion 2017-10-18). Tja, från mina åsikter som antirasist, aktiv FI;medlem och yrkesutbildad behandlingspedagog är det givet. Det är helt klart min förbannade skyldighet att inte släta över någons upplevda kränkning av deras kropp, etnicitet eller könsidentitet. Inte heller ska kvinnor, eller någon överhuvudtaget behöva ha »ögon i nacken« när en går ut och dansar, eftersocervezam att en kan (kommer) behöva »motta bort« män som får för sig att det är reko att klappa en på rumpan, när de fått i sig både en och två öl för mycket. Å nu tänker nog kanske någon av er att de inte helt är deras fel, eftersom att redan små mängder alkohol gör att en får sämre omdöme, tankeförmåga, minne och reaktionsförmåga, TV4 Nyhetsmorgonmen inte fan försvar de att en tafsar och ofredar kvinnor. Nej att män »bara« råkar göra bort sig lite i offentligheten, det ska ingen behöva uppleva, ja om en inte heter Erik Hörstadius och sitter och svammel i »TV4 Nyhetsmorgon program«, för så här sa han när han deltog i TV4:as nyhetsmorgon den 20 oktober 2017.

Men hur försiktig måste en då vara som man, när det finns en kvinna i rummet.                FLeif Mannerström.jpgör en katt-kring-het-gröt.gifska ju inte behöva »gå som katten kring het gröt« och överväga varenda ord, som kommer ur ens mun. Vad är då det förlösande knepet? Hur undgår du att bli utskälld?. Rent enkelt handlar det om sunt förnuft, och att en rättar sig efter vad ens medmänniskor känner sig bekväm med. Det vill säga; om inte en av till exempel gormekrögaren Leif Mannerström anställda vill bli kallad »lilla gumman«, då ska han inte göra det. Svårare är det inte. Men det är klart, har en jobbat i över 50år i branschen som Mannerström, då är/verkar det svårt att lära »gamla hundar att sitta«. Svårt kan det också vara att försöka få igång en mer djupare diskussion kring fenomenet #metoo utan elisabet höglund.jpgatt trampa de mest högljudda debattörerna på tårna. Det fick den väletablerade frilansjournalisten elisabet höglund erfara när hon framförde följande resonemang i debattartikeln ”Naturligtvis skandalöst – men blunda inte för verkligheten” (exprsessen den 17 november 2017)

Självfallet ska sexuella trakasserier fördömas. Sen infinner sig frågan: Vad är sexuella trakasserier? Är det när en man klappar en tjej på stjärten, nyper henne i kinden, lägger armen om henne – eller är det när en man utsätter en kvinna för grov våldtäkt, grova våldtäktsförsök och ständiga sexuella förföljelser? Det är alltså inte helt enkelt att definiera, men kvinnorna i den här kampanjen tycks inte bry sig om sådant analytiskt finlir. Om en man nyper en kvinna i rumpan så tycker inte jag att det är det värsta som kan hända. Det är bara att nypa tillbaka. Det brukar jag göra (exprsessen den 17 november 2017)

 Vad höglumd då försöker få fram. Det är precis det som jag själv skrev i ett av de ovanstående styckena, alltså att alla reagerar olika kring vad som är sexuella trakasserier. På så viss håller jag med delar av Höglunds resonemang. Själv skulle jag emellertid inte uttrycka mig lika raljant .

Tips på filmer serier med/kring personer med olika NPF-diagnoser (Del 1)

(www.trysil.no).jpgHej igen alla trevliga människor! Vad gjorde ni under sportlovet. Var ni kanske uppe i fjällen och hade massor med skoj i skidbackar? Eller flög ni i väg, som många gran-canaria-nss-02medelsvenssons har förvarna att göra och och semestrade på Grand Canaria?, Kanske åt ni då en Vieja Sancochada (fiskgryta på papegojfisk), och sipprade på en Caipirinha (en drink med sockerrörsrom), och solade er rödmossiga. Själv trivs jag emellertid betydligt bättre i fjällen. Ja, oavsett om det är 10 eller 15 minusgrader är det lika roligt att ge sig ut i längdspåren. En behöver heller inte ha världens bästa valla. Visst, står du nästan still i en nedförsbacke, eller har ett halvt kilo snö under skidorna, då är det kanske inte så himla roligt. Men det är ju ändå inte »jordens under gång«.

Om jag då skulle20110103_IMG_6328_DF.jpg ha råd att ge mig väg på egenhand, då skulle jag bo på Harsagården, som ligger ungefär 2 mil utanför Järvsö, och 30 mil från Åres skidanläggning. På så viss lär jag slippa undan alla sportlovsfirande Stockholms brats. För de vill ju oftast ut och festa efter deras dagliga utförsåkning och de kan en ju inte i en lite by. Eller är jag fördomsfull?  I alla fall har jag starka åsikter om dessa individer, som likväl om »längdskidåkande blåbär«. De står nämligen ofta i vägen på farliga ställen, som i mellan två långa nerförsbackar. Fast, va då? undrar ni nu kanske som läsare. Menar han nu att en inte får ta ut sina barn på en picknick i längdspåren? Jo, naturligtvis får en de, men en måste veta var det är okej att stanna. Själv skulle jag dagligen luncha ute i spåren med både nybryggt zoegakaffe, yoplait yogurt och hemgjorda mackor med gustavskorv, vändstekta ägg, och leverpastej vid tudligt utstagade rastplatser. Ja, det vore en riktig härlig vecka det.

 

Visst, nu låter jag kanske lite som en »grumpy old man«, och det var ju inte vad jag ville med detta inlägg. Nej, det var det tillräckligt med i min föregående text om mina svårigheter att ha min lägenhet i ett anfanart-tvständig utseende. Här nedan vill jag i stället tipsa er om några dokumentärer, filmer och TV-serier, som i mina ögon ger en bra bild av olika NPF-diagnoser. Å, eftersom att jag är en riktigt serieknarkare av kriminaltekniska såpoperor, som NCIS, Cold Case och Rejseholdet, så tycker jag att ni ska se ge er i kast med CSI Los Angels, Framför allt bör ni se det 7:de avsnittet av 2;dra säsongen. Dcsi-crime-scene-investigation Digital Trends.jpget sätt som den rättsmedicinska entomologen Gil Grissom hanterar ett av avsnittets utredningar kring en bokkonservator – som hittats död i ett bibliotek tillsammans med sin högfungerande autistiska medarbetare (Aaron Pratt) är nämligen väldigt kärleksfullt. Kanske beror det på att han själv har flera autistisk drag I alla fall så inser Girssom att Aron är autistisk när han intervjuar honom i början av avsnittet omkring allt som hände innan polisen kom till platsen; 

Pratt; I always say good night to Veronica because I have to leave at 8:03 to catch the 8:10 bus. It’s three blocks away. And sometimes the bus comes at 8:08, so I have to rush to catch it. Grissom; So you went down to the basement to say good night?       Pratt; Good night, Veronica. Good night, Aaron. Sometimes she walks me to the bus.
Grissom; Did she walk you to the bus tonight? Pratt; Are you coming? No, you go ahead without me. I have more work to do. Then a Uniball pen rolled across the desk, it fell onto the chair, and the floor and stopped rolling at the wastebasket. Then water, water falls into her eyes.Grissom; You mean she was sweating? Pratt; From her forehead.
Lots. And then she grabs her stomach with both hands. Then she put on her new face. Shelley’s Frankenstein. Up and down, flopping around like a salmon on my uncle’s fishing boat. Grissom; She was convulsing? Pratt; I couldn’t help her because the cage is locked and I don’t have a key. (transcript av avsnittet Caged frappe säsong 2 fern hemsidan transcripts.foreverdreaming.org)

Sett från förhöret här i ovan (som utgår från faktiska forskningsstudier), så lever ofta personer med autism efter strikta rutiner, som nog är (eller kan vara) svåra att förstå, om en inte är insatt i diagnosens karaktärsdrag. Själv kan jag bli både stressad och upprörd på min asperger, i fall inte mina jobbnycklar hänger på min remebertavla när jag ska i väg någonstans utanför min lägenhet. I min hjärna är nycklarna i dessa tillfällen nämligen närmast helt upplösta från jordens yta. Å andra sidan är jag väldigt bra på att komma ihåg detaljer kring saker som jag jobbar med. Att ställa i ordning tre stycken bord med både olika tallrikstyper, skedar, bestick, glas, och hjälpmedel som antiglid och pet-emo-kant, som ni ser här nedan.

En person som mig (med högfungerande asperger), eller som Aron i CSI avsnittet, vi är nog det mest pålitliga ögonvittnet som en polis kan ha eftersom att många av oss har ett uttp(www.stephenwiltshire.co.uk).jpgräglat fotografiskt minne. Någon av er har kanske hört talats om den autistiska konstnären Stephen Wiltshire, som efter enbart en rundtur över en stad kan måla av alla dess detaljer utifrån enbart sin minnesbild. En annan (som likt Stephen) tänker i bilder, i stället för genom språkets ofta endimensionella linjer är GRANDIN_30790672.jpgTemple Grandin (professor i husdjursvetenskap vid Colorado State University), som först började förstå i trettioårsåldern att hennes mer specifika sätt att betrakta sin omgivning skiljde sig mycket från normalstördas tankebanor. Som hon beskriver i reportaget Hon förstår hur kor tänker (Forskning & & Framsteg nr 5/2006), blev skiljande väldigt tydlig när hon intervjuade olika personer omkring vad de såg när de skulle föreställa sig ett kyrktorn, för »de flesta ser ett vagt och generellt torn, medan jag  enbart ser specifika: som kyrktornet längst ner på gatan där jag bor, ett konstigt torn av trä eller något annat torn. Men jag har ingen generell bild« (Forskning & & Framsteg nr 5/2006). Därmed agerar Grandin främst efter sina egna (strikt inkodade) erfarenhet snarare än utifrån tillfälliga inlevelser när hon försöker förstå och integrera med människor i sin sociala omgivning.. Själv har jag tyvärr inte sätt filmen. Men utifrån dess trailer, verkar filmen mycket välgjord.

 

Städning & boendestöd

Eriksdalsskolan.jpgGod dag!. Och välkomna till mitt första inlägg under 2017. Förhoppningsvis har ni (likväl som jag) klarat er i genom januarimånadens ofta tuffa tid efter all julmat och dyra julklappar. Själv ser jag fram emot ett år med nya utmaningar. För även om jag börjar bli varm i kläderna i min roll som elevassistent vid grundsärskolan på Eriksdalsskolan finns det mycket som jag kan lära från mina kollegor. Jag behöver också vara alert och givmild inför mitt engagemang som konfaledare i Sollentuna. Men framföralltcommons.wikimedia.org4000 × 3000.jpg hoppas jag att Vällingby-Hässelby stadsdelsnämnd beviljar min ansökan om boendestöd, vilket nog tyvärr inte kommer ske. Efter att jag gått igenom den utredning (som en av nämndens handläggare gjort), med min psykolog på mottagningen för ADHD i Alvik ser det nämligen inte hoppfull ut. Men det är inte över innan the fat lady sings. Nej, jag hoppas verkligen att de förstår, att du är (ofta/delvis) en person på jobbet, och en annan innanför ens lägenhets trygga fasad.
Även om det går maxresdefaultbra att hantera barn som delvis kommunicerar genom TAAK (en metod för att stödja kommunikation, där tecknen används tillsammans med tal som stöd vid språkutveckling), i mitt jobb som elevassistent. Så betyder det inte per automatisk att jag kan hantera vardagliga sysslor (som att städa) i min lägenhet. Det är väl egentligen inget konstigt. Jag menar, alla människor har ju svaga och starka sidor. Men har du en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, då får dina svagheter betydligt större konsekvenser än för dig som är normalstörd. På grund av min asperger har jag därmed både djupa dalar och stora toppar, omkring det som jag klarar av innanför min lägenhets fyra väggar. Till exempel kan jag lättstada-kok-kakel.jpg ägna en hel helg åt att städa min lägenhet med allt vad det innebär, som att dammsuga bakom spisen, våttorka vardagsrumsgolvet och dammtorka (Wikipedia).jpglägenhetens alla fönsterbleck. Är jag riktigt i farten ställer jag även alla mina CD-skivor i bokstavsordning, och rensar ut anteckningar från mina studier inom masterprogrammet i etnologi vid Södertörns Högskola.
Så här fem år efter att jag bara skulle ta ett studieuppehåll (och utbilda mig till en humanistisk behandlingspedagog vid Väddö Folkhögskola), är en hel del av den litteratur som jag utgick i från i mina D-uppsatser om ensamkommande flyktingbarn inte längre up-to-date. Till exempel var det inga oresunddirekt tillfälliga ID-kontroller mellan den svenska och danska gränsen under 2010. Det fanns för att använda ett stark uttryck inte heller på världskartan att det skulle bli läge att införa. Nu är det emellertid så, vilket kanske också behövdes under den mest intensivaste perioden i slutet av 2015. Då Migrationsverket dagligen fick in runt 1000 asylansökningar. Fast när vi nu är i slutet av februari, så bör nog Stefan Lövens röd-gröna minoritetsregering omvärdera denna tillfälliga lagstiftning, för just nu drabbar det närmast bara personer som dagligen pendlar över Öresundsbron. Visst, det innebär likväl att det inte kommer massor av flyktingar över gränsen, men är det en human migrationspolitik? Å hur rimmar det med den givmilda inställning till flyktingar?, som vi anser vi haft i Sverige i ett historisk perspektiv. Tja, det får ni läsare själv ta ställning till, för min avsikt med denna blogg är inte att vara en inlaga i Sveriges migrationspolitik. Så för att inte gå djupare i detta ämne så säger jag hejdå för denna gång.

Att fira jul med en asperger diagnos

God kväll! Hur mås det här ute i cyberspace? Är ni precis hunnit hem från er jobb? i det fina vintervädret. Eller ni kanske mer föredrar vårens högsommardagar. När ni kan bättra på solbrännan inför sommarens Grand Canaria resa. Eftersom det nu ändå är jul (i alla fall var det när jag började författa detta inlägg), så ställs ni här nedan inför hur det är fria jul för MIG med MIN asperger diagnosironi. Jepp, ni ska se det som min personliga upplevelse. Även om många av kriterierna för asperger gäller rent generellt. Som att vara spontan, att förstå ironi, eller att inte tolka saker bokstavligtaspergers-hare_1360, så är vi ändå lika individuella individer som normalstörda. Hos en del leder till exempel ens svårigheter till både utanförskap och ensamhet. Medan andra får vardagen att fungerar ganska bra utefter strikta rutiner. Själv har förslagsvis inga problem att anse att julkalendern var både bättre, roligare, barnvänligare när jag själv var liten.

Nu har jagTobias Bohlin.jpg i för sig inte sett någon vidare kritik i kvällspressen (som Expressen) mot årets julkalender. Själv har jag heller inte något speciellt att invända mot Selmas saga (Per Simonsson & Stefan Roos 2016) med Johan Ulvesson i huvudrollen. Ingenting kan nämligen i min värld  bli lika genomuselt som förra julens magplask till julkalender. Visst Tusen år till julafton (Erik Haag & Lotta Lundgren 2015) är charmig och imponerande i sin folkbildande ambition, men det var ingen julkalender i mina ögon. Nej, det krävs väldigt mycket för att komma upp i samma höjdarnivå som genomgående genomsyrade Mysteriet på Greveholm från 1996. Här nedan får ni ett trevligt smakprov med kalenderns 5 avsnitt.

Runt hur personer med asperger då hanterar julklappsöppningen. Så är nog den allmänna uppfattningen att en ofta går helt »bananas«, om en inte får det som en önskat sig. Men som ni då förhoppningsvis förstår, utifrån vad jag förkunnat i detta blogginlägg, så regerar en väldigt individuellt. För mig är förslagsvis inte julen »helt förstörd« om jag får något som jag inte önskat mig. Nej, jag blir snarare mer glad att få saker som jag inte önskat mig. Det är lika intressant som när jag hämtar posten, för en vet ju aldrig vad som ligger i brevlådan, även om det för det mesta bara är reklam.

Julaftonen 2016 blev också ganska oplanerad. Ja, på grund av att jag låg sjuk i vinterkräksjukan veckan innan så fick vi stryka risgrynsgrot-och-skinkmacka2 delar av vårt julschema. Det blev ingen frukost hos min syster med bröd från Daniel Roos patisserie & bageri i Ringens Teater, och byte av jultidningar. Inte heller åt vi någon risgrynsgrötslunch i min lägenhet. I stället blev det gröt och julmiddag hos mina föräldrar. Tillsammans såg vi (som en stor del av Sveriges befolkning) vid 15-tiden Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul, för att sedan äta ett ganska litet men gott julbord. Ja, för inget i värden slår min mors hemtrillade köttbullar och min fars gudomliga jansons frestelse. I våra glas var det däremot inget märkvärdigt.

Förapotekarnes-julmust-1961utom några öl från Karl-Oscar bryggeri drack vi iskallt Stockholms vatten och Nygårdas ekologiska julmust. Som från min synvinkel är godare än Apotekarnesimg_46331 klassika julmust. Okej, i den daglig julmustskampen mot Coca-Cola fungerar den helt perfekt, men till jul kan (ska) det vara en lyxigare variant. Det är ju ändå bara jul en gång om året. Jag menar, vi äter ju inte samma maträtter även på midsommar eller påsk. Eller vad säg ni som läser denna blogg? Vi kommer nog i alla överens om att det inte serveras Dop i grytan eller kryddstarka grisfötter på midsommar. Men hur är det med Apotekarnes Påskmust. Nog är det väl ingen skillnad mot deras julmust?  Varför skriver jag förresten om denna andra högtid?, Inlägget skulle ju handla om julen. Jag menar vad fick jag i julklapp?, Tja det ni, det får ni vänta med att läsa tills nästa inlägg. Om ni inte kontaktar mig på IRL (In Real Life). För den som väntar på något gott……

 

Att vara på sociala medier med asperger och göra humor kring barn med autism

karl-nordlundI slutet av oktober 2016 gick ståuppkomikern Henrik Schyffert ut med att han höll på att skriva en ny enmansföreställning. Ja i Dagens Nyheters webbreportage Om folk inte skrattar har de rätt och jag fel (Dagens Nyheter webbreportage 2016-10-26), kunde en läsa att han under 2017 skulle dra ut på väggarna under parollen Var inte rädda! Där han vill ta publiken till avgrundens rand, för att sedan ta upp dem i hans trygga famn. För när han insåg att en nog bara har en »90’s« (Schyfferts lotte-fernvallhyllade show från 2007) i sig. Som Jan Guillou nog bara hade en Ondskan (Dagens Nyheter webbreportage 2016-10-26) slutade han leta efter showens tema. Det fanns nämligen precis framför näsan på honom. Det var allt hat och rädsla som han möts av från folk under sitt engagemang för flyktingar. Inför dagens nyheters reporter beskriver han till exempel att han mordhotats på sociala medier och att någon har varit uppe i hans trappuppgång och klottrade »vi vet var dina barn bor«, vilket en nog själv skulle bli väldigt skärrad av. Själv har jag också attackerats i sociala medier utifrån min högpresterande asperger diagnos.

www-stockholmpride-orgI diskussioner om såväl ålderstester av ensamkommande flyktingbarn, som föreställningar kring HBTQ och feminism har både »vanliga Svenssons«, som hatiska nättroll antytt att jag tolkar deras argument alldeles för bokstavligt. Å visst, det är en av de vanligaste kriterierna för Asperger. Som det beskrivs på vårdguidens webbplats har en ofta »svårt att förstå vad andra menar och hur de känner, om de inte säger det rent ut (http://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Aspergers-syndrom/). Men bara för det har en inte rent automatiskt svårt att förstå ironiska twitts än normalstörda individer. Min diagnos användas då som en täckmantel av personer, som tycker att en är dum i huvudet, som en som kallar sig för Wikström ansåg i en diskussion om Stockholm Pride och homosexualitet. För som han skrev »Vilken jävla debatt? Att feministkillar ofta är low-testo är inte ett ämne för debatt ens din dumme fan!« Sådana kommentar kan en ju då i för sig skratta åt. Likväl som att en kan raljera över personer som kallar en för »en räddande vit riddare«, när en försvarar personer som  utsätts för grovacarolina-moberg-farraj1 personangrepp. Som den muslimska frilansjournalisten Carolina Farraj. Men hur långt är dmattias-edwallet okej att göra sig rolig på någon annans bekostnad? Under Allsång på skansen 2008 gjorde till exempel ståuppkomikern Mara Möller en underfundigt imitation delvis Regina Lund, och Carola. Själv skrattade jag också gott åt hennes omgörning av texten till Ewa Dalgrens Ängeln i rummet, för det låter ju lite som att det bor en trötthet i hennes röst, ett vemod i hennes sinne, och hon är både djup och svår.

När ståupprobert-eldrimkomikern Måns Möller däremot använde sin autistiska son som en del i showen Jävla pajas – det här skojar du inte bort var en del inte lika hänförda. Bloggaren Immanuel trollhare ansåg bland annat i blogginlägget Jävla pajas – sluta håna autister, Måns Möller! att det var en freakshow, »av neurotyper (personer utan neuropsykiatriska funktionsvarianter) på bekostnad av autister, för  det är lätt för neurotyperHelen Rydberg.jpg att skämta om stereotypa bilder av autism; man drabbas inte själv av utfrysningen och diskrimineringen« (trollhare 2014-11-01). Själv är jag emellertid inte lika fientlig inställd. I paritet med den transsexuella skådespelare Alexia Lundberg ser jag snarare i Möller en person som är starkt kritisk mot Sveriges psykiatri, för som hon uppger i blogginlägget Goda människors skojiga transfobi (politism 2014-10-30) så anser Måns att barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar måste få kosta lite »och det märks att han har en verklig erfarenhet i ryggen. Han kritiserar också den privata skolmarknaden där barn med autism inte direkt är glödheta« (politism 2014-10-30).

Utifrån mitt yrkesroll som behandlingspedagog ter sig Möller även för mig i detta ovanstående sammanhang mer som en sörjande förälder, än som en framgångsrik komiker. Framförallt är det tydligt när han intervjuas i reportaget Måns Möller omdepositphotos_5814346-Sad-dad-man-in-sweater.jpg livet med sin autistiske son (Expressen 2013-03-13) då han erkänner att han »inte jobbat med mig själv på ­något sätt, det är nog det jag gör i den här föreställningen« (Expressen 2013-03-13). Direkt efter att hans son diagnostiserats var allt nämligen bara mörker, vilket jag nog det även till viss del var för mig efter att jag fick min högpresterande Asperger/Adhd-diagnos. Det var liksom för mycket att ta in. Visst, att jag i vissa situationer inte betedde mig som normalstörda tonåringar, det var jag ju medveten om. Medan flera av er som läser denna blogg nog haft en och annan redig ungdomsfylla, så har jag till exempel aldrig blivit så berusad, att jag inte minns, eller bittert ångrar något som hände under gårdagskvällen. Däremot har en fått ett och annat utbrott över att ens klasskamrater till min förvåning inte velat veta vad klockan är av mig. Eller att en svarat alldeles för ärligt på en fråga, som Jill Söderlund  berör i sin dikt, i det här nerslående videoklippet.

Som Söderlund då berör i sin dikt, så anser atusimen (som min asperger syndrom) att vi inte behöver förstå, varför människor ställer frågor som de redan vet svaren på. Den undanhåller oss (autister) känslan av hunger, som såväl förmågan att tala utan känslan att förstå hur det påverkar andras känslor. Detta har då förstås ställt till problem för mig under min uppväxt. Men så här tät på jul (vilket det var när jag påbörjade detta inlägg) ska en inte »gråta över spilld mjölk«.  Ha då en bra dag tills vi ses igen.

 

 

 

 

Hur är det att leva med en klumpfot?

20160628_180106God förmiddag! Hur mår alla underbara människor i dag? Är du på bra humör? Å du; skiner solen utanför ditt fönster? Då vill jag ha e-postadress och mobilnummer till din vädergud, som om förgyller din härliga höstmorgon med knallblå himmel. För från vad jag hört på radion i dag, så ska vi ha solsken, över hela vår stad. [Men alltså], det låter väldigt underligt, för jag har bara, regn [uppe hos mig, bland trädkronorna, i Johannelund] Nej, inte kan de vara på detta visset. Naturligtvis finnas det fler platser i vårt avlånga land där det regnar än enbart utanför mig, där hösten precis börjat göra sig påmind. Om det då kommer en hagelskur över min lägenhet, då får jag glatt acceptera att det smattrar en stund på ett av mina fönsterbleck. Eller för att vara ärlig. Det störde mig riktigt gruvligt i morse när jag försökte få till en givande inledning till detta inlägg om hur det är att leva med klumpiga fötter. Som jag lovade er (ni som läser denna blogg) i slutet av förra inlägget att jag skulle skriva om i min nästa text. där ni skulle få följa med till Team Olmed. De är då bara att »kavla upp ärmarna« och »knacka ner några rader« kring mottagningen på Södermalm.

gullefot-blogspot-com

Fast förresten. Ni vill nog först veta vad en klumpfot är för något. Rent konkret innebär det att ens fötter är inåtvridna på något sätt, att hälen är uppdragen och att hälsenan är för kort. När jag förslagsvis försöker jogga, som killen gör i filmklippet här nedan vill inte mina fötter »rotera framåt av sig själv« eftersom att hälen just är för kort. Ibland har jag därför svårt att hantera ojämna underlag. Att inte snubbla på dolda grenar, nedfallna kottar eller slippriga stenar när jag går i en lummig skog, det är således en stor process för mina fötter.

©

www-hd-se

Någon löparstjärna som 400-meters sprintern Johan Wissman, långdistanslöparen Mustafa Mohamed eller den helt »omänskliga« häcklöperskan Susanna Kallur, kan jag heller aldrig bli hur mycket jag än skulle träna efter deras strategier. Mina fötter är helt enkelt inte gjorda för elitidrott. Inte heller tycker de om att tränga in sig i ett par hårt snörda skridskor, eller kraftigt åtdragna utförsåkningspjäxor.

pjaxa-www-freeride-seUnder flera av min barndoms jular och sportlovsfiranden, som jag framför allt spenderat i Fjätervålens skidanläggning (som ligger cirka 20 km nordost om Idre), har jag lånat pjäxor från storlek 40 till storlek 45. Mina längdåkningsskor har också varit (och är tyvärr fortfarande) ungefär två storlekar för stora. Ändå har det inte hindrat mig i från att susa ner för en nypistad medelsvår utförsbacke i Storhognas Skidanläggning eller ta en sju kilometer lång längdtur i Vemdalsskalet. Fast i bland både ser och är längdskidåkningen »lite bambi på hal is«. Jag kan ramla bakåt stillaståendes om jag för en stund står och pratar, och inte har koll på balansen. Visst, jag skulle kunna prova ut ett par längdåkningsskor på Olmhed. När ens recept emellertid »bara« ger en rätt att få (köpa) två par skor per år med inlägg för vardera 1 000 kronor då är det inget en bara kan göra. Hur roligt den än är att ha nya längdgrejor har jag de senaste åren enbart tagit ut vardagsskor med specialanpassade fotbäddar. Vilket jag redan borde beviljats på recept under något av de första återbesöken på habiliteringen de första åren efter att jag börjat gå själv. På så vis hade jag sluppit alla timslånga besök i otaliga skobutiker för att hitta skor som passar mina fötter.

www-resume-se2

Lärkarna var kanske så upptagna med att undersöka mina extra stortår och lillfingrar, som jag hade på vardera hand och fot att det helt enkelt inte kom på tal. Dessutom konstaterades det ganska fort att jag liksom Iprenmannen har en skadad hypofys, vilket för med sig en del problem under hela ens liv. Upp till att jag började gå i skolan var mina föräldrar till exempel tvungna att dagligen ge mig en spruta med tillväxthormon. Jag gick även på regelbundna kontroller av både min längd, vikt och hur min kropp utvecklades rent generellt. De ville också ha koll på att jag inte gick upp snabbt i vikt), att jag fick kraftig akne på framförallt min rygg, skuldra och bröst, eller att jag drabbades av högt blodtryck, hjärtklappning eller fick en hjärtinfarkt. Det är nämligen några av de olika biverkningar som en kan få, om en inte har koll på sin tillväxthormons behandling. Ja, det är inget preparat som en ska mixtra med. Det har förslagsvis massor av kroppsbyggare blivit varse när de tagit anabola steroider. För Robban Blad som intervjuas i SVT:s nyheters webbartikel Robban ville bli stor och farlig, (SVT Nyheter 2016-05-30) har det dock gått ganska bra. Men som han beskriver i artikeln:

– jag har sett andra som har mått oerhört dåligt av dopningen och som blivit självmordsbenägna när de gått av en kur. En del får även vad vi kallar för ”bitchtits”, alltså bröstkörteltillväxt och bröstmjölk. Jag har haft lite känningar under ena bröstet men har aldrig fått några utvecklade bröst. (SVT Nyheter 2016-05-30)

Men låt oss återgå till vad som faktisk sker innanför Olmeds väggar (som ju detta inlägg initialt skulle handla om). Till att börja med brukar min ortoped fråga mig vad jag vill ha för typ av skor, efter att vi skakat hand och satt oss nr mitt emot varandra i ett litet bås som inte är mycket större än en offentlig bajamaja. Jag brukar då svara att jag vill ha något som passar den rådande årstiden. Nu när hösten gjort sig påmind med dess ruskiga väder, så väljer jag till exempel ett par robusta kängor, som antingen formas efter en tidigare fotutgjutning, som jag har med mig i en skokartong, så att det klånkar som om jag går och bär på en drös med vinflaskor. Eller så får jag ställa mig och göra ett par nya utgjutningar. Själva modellen väljer jag från en stor skokatalog som innehåller allt från vanliga gympaskor till stora stålhättade kängor. Sedan får jag även välja färg och skinnstruktur. När det väl är klart och ortopeden skickat i väg beställningen så dröjer det ungefär fyra veckor innan skorna är klara att användas. Så långt ska det emellertid inte dröja innan jag skrivit klart mitt nästa inlägg