Dags att summera 2017

Jaha! Då är snart 2017 »tilldaga«, Jaa, så tänkte jag för mig själv när jag på nyårsaftons-morgonen summerade ihop allt som skett under året med dess både »höga berg och djupa dalar«. Att jag skulle bli beviljad ett boendestöd. Det trodde jag till exempel inte i början av året. FröbergsNej efter att jag i början februari fått avslag av Hässelby-Vällingbys stadsdelsnämnd på min 3;dje boendestödsansökning
kändes det tämligen avlägset. Visst lite Marie-louise Danielsson-Thamkan jag förstå hur de resonerar. Min lägenhet ser ju inte ut som de bostadsrätter som Marie-louise Danielsson-Tham (professor i livsmedelshygien vid Örebro universitet) hanterar i Tv-programmet Rent hus. Ett bra commons-wikimedia-org4000-x-3000kontaktnät med vänner har jag också inom delvis Svenska Kyrkan i Sollentuna, Mina föräldrar kan också i bland ställa upp och hämta ut minkropp-och-knopp_09-10-08_de-brakiga-foraldrarna asperger/ADHD-medicin. Men jag kan inte begära att de ska agera som regelrätta vårdnadshavare när jag är över 30 vårar. Det tyckte heller inte Förvaltningsrätten i Stockholm. Till både min lycka och förvåning dök de nämligen upp ett brev från myndigheten i mitten av maj, där de upphävde nämndens beslut, och förordade att jag har rätt till boendestöd av x antal timmar som nämnden fastställer. Som grund till deras beslut uppgav de också just min ståndpunkt att mina ”föräldrar inte kan anses ha något föräldraansvar” (utdrag av mål 6899-17). Några dagar innan jag gick på semester, från mitt jobb som elevassistent på Eriksdalsskolans grundsärskola kom då nämndens beslut, där de gav mig bostadsstöd med 4 timmar i månaden. De informerade mig också om att jag antingen kunde bli till Riedel.jpgdelad ett boendestöd eller själv välja ett på stadsförvaltningens hemsida. Det gjorde jag också efter att min semester med mina föräldrar i Wien, varifrån jag kom hem med både vatten och vinglas från Riedel.

 

WienUnder min vecka i Wien hittade jag också en fin Tea-for-One-kanna vilket resulterat i att jag helt ändrat min tidigare kritiska uppfattning om denna historiska dryck. Det sägs ju att en i kina redanPublic Domain Pictures använde te för olika medicinska ändamål i slutet av 300-talet, och till Europa kom det som en exotisk läkeört under 1600-talet. När te dock blev en riktig alldaglig dryck i Sverige, från att de importerades från kina i början av 1700-talet är emellertid från mina efterforskningar höjt i dunkel. Däremot kan en konstatera att te Mitt kök - Expresseninte blivit lika populärt som kaffe. Jaa, är det inte fascinerande hur heligt kaffe är för oss svenskar. Det känns så inrutat att jag (om jag här tillåter mig att skämta) blir besviken om inte Sverigedemokrater har med kaffe på deras lista över vad som definierar svensk kultur. Bland partiets mest nationalistiska väljare ses jag nog också som en landsförrädare, eftersom jag är halvdansk och inte slaviskt lagar klassisk äkta svensk husmanskost inom min «lägenhets fyra väggar«. Ja, jag kan inte låta bli att raljera över deras syn på kultur. Men hur tänker ni som läser denna blogg? Skicka gärna in era syn punkter för nu är det slut för denna gång.

 

Annonser

Mina tankar om #metoo

Hej bloggen!wpid-Photo-2-maj-2013-1158                                                                                                      Har du (och ni som brukar läsa) saknat mig? Eller har ni gått vidare till någon mer spännande bloggare eller podcast? Well, med tanke på att det var över 6 månader sedan som jag publicerade något är det inget ni behöver skämmas för. Nej, i så fall är det jag som ska misskläs för att jag inte tagit mig tid, eller hittat något dagsfärskt ämne att skriva om. Men nu ska ju en inte älta gammal skåpmat, eller gråta »över spilld mjölk.               Låt oss därför lägga detta debakel tillhanda och ge oss in i 10009629-Spilt-Milk-Stock-Photomina åsikter om en grej som fortfarande är en »riktig hett potatis«. Jag syftar naturligtvis på fenomenet #metoo. Som tog fart när den välmeriterade amerikanska dagstidning New York Times rapporterade i början av oktober att en mängd kända skådespelerskor 170106132950-creators-harvey-weinstein-exlarge-169.jpg (som Angelina Jolie, Gwyneth Paltrow och Ashley Judd) anklagade filmproducenten Harvey Weinstein för både våldtäkt och sexuella trakasserier. Sedan spreds fenomenet till Sverige genom flera social medier. Ja, det hann knappt gå ett dygn innan hastagen #metoo fullkomligt exploderade. Av mina kvinnliga facebookvänner har  många publicerat detta följande modellande:

DMNJYrFWAAAVhwE          Vad tycker jag då som urtypen av en svensk heterosexuell man om detta fenomen?. Har jag överhuvudtaget någon rätt att uttala mig utifrån samhällets patriarkala strukturer?Ja, ska madde_sajt-LARGE.jpgjag bara vara tyst och begrunda berättelser om sexuella övergrepp och våldtäkter (som från journalisten Cissi Wallen), eftersom att vi män, som debattören Madeleine Schantz skriver i debattartikeln Tack alla män som stöttar #metoo men ni som ska förklara, håll käft (Metro debatt 2017-10-18), ”genom alla tider fått tikon-brottsutsatta större plats än kvinnor och på så sätt skapat en icke-jämställd värld” (Metro opinion 2017-10-18). Tja, från mina åsikter som antirasist, aktiv FI;medlem och yrkesutbildad behandlingspedagog är det givet. Det är helt klart min förbannade skyldighet att inte släta över någons upplevda kränkning av deras kropp, etnicitet eller könsidentitet. Inte heller ska kvinnor, eller någon överhuvudtaget behöva ha »ögon i nacken« när en går ut och dansar, eftersocervezam att en kan (kommer) behöva »motta bort« män som får för sig att det är reko att klappa en på rumpan, när de fått i sig både en och två öl för mycket. Å nu tänker nog kanske någon av er att de inte helt är deras fel, eftersom att redan små mängder alkohol gör att en får sämre omdöme, tankeförmåga, minne och reaktionsförmåga, TV4 Nyhetsmorgonmen inte fan försvar de att en tafsar och ofredar kvinnor. Nej att män »bara« råkar göra bort sig lite i offentligheten, det ska ingen behöva uppleva, ja om en inte heter Erik Hörstadius och sitter och svammel i »TV4 Nyhetsmorgon program«, för så här sa han när han deltog i TV4:as nyhetsmorgon den 20 oktober 2017.

Men hur försiktig måste en då vara som man, när det finns en kvinna i rummet.                FLeif Mannerström.jpgör en katt-kring-het-gröt.gifska ju inte behöva »gå som katten kring het gröt« och överväga varenda ord, som kommer ur ens mun. Vad är då det förlösande knepet? Hur undgår du att bli utskälld?. Rent enkelt handlar det om sunt förnuft, och att en rättar sig efter vad ens medmänniskor känner sig bekväm med. Det vill säga; om inte en av till exempel gormekrögaren Leif Mannerström anställda vill bli kallad »lilla gumman«, då ska han inte göra det. Svårare är det inte. Men det är klart, har en jobbat i över 50år i branschen som Mannerström, då är/verkar det svårt att lära »gamla hundar att sitta«. Svårt kan det också vara att försöka få igång en mer djupare diskussion kring fenomenet #metoo utan elisabet höglund.jpgatt trampa de mest högljudda debattörerna på tårna. Det fick den väletablerade frilansjournalisten elisabet höglund erfara när hon framförde följande resonemang i debattartikeln ”Naturligtvis skandalöst – men blunda inte för verkligheten” (exprsessen den 17 november 2017)

Självfallet ska sexuella trakasserier fördömas. Sen infinner sig frågan: Vad är sexuella trakasserier? Är det när en man klappar en tjej på stjärten, nyper henne i kinden, lägger armen om henne – eller är det när en man utsätter en kvinna för grov våldtäkt, grova våldtäktsförsök och ständiga sexuella förföljelser? Det är alltså inte helt enkelt att definiera, men kvinnorna i den här kampanjen tycks inte bry sig om sådant analytiskt finlir. Om en man nyper en kvinna i rumpan så tycker inte jag att det är det värsta som kan hända. Det är bara att nypa tillbaka. Det brukar jag göra (exprsessen den 17 november 2017)

 Vad höglumd då försöker få fram. Det är precis det som jag själv skrev i ett av de ovanstående styckena, alltså att alla reagerar olika kring vad som är sexuella trakasserier. På så viss håller jag med delar av Höglunds resonemang. Själv skulle jag emellertid inte uttrycka mig lika raljant .

Tips på filmer serier med/kring personer med olika NPF-diagnoser (Del 1)

(www.trysil.no).jpgHej igen alla trevliga människor! Vad gjorde ni under sportlovet. Var ni kanske uppe i fjällen och hade massor med skoj i skidbackar? Eller flög ni i väg, som många gran-canaria-nss-02medelsvenssons har förvarna att göra och och semestrade på Grand Canaria?, Kanske åt ni då en Vieja Sancochada (fiskgryta på papegojfisk), och sipprade på en Caipirinha (en drink med sockerrörsrom), och solade er rödmossiga. Själv trivs jag emellertid betydligt bättre i fjällen. Ja, oavsett om det är 10 eller 15 minusgrader är det lika roligt att ge sig ut i längdspåren. En behöver heller inte ha världens bästa valla. Visst, står du nästan still i en nedförsbacke, eller har ett halvt kilo snö under skidorna, då är det kanske inte så himla roligt. Men det är ju ändå inte »jordens under gång«.

Om jag då skulle20110103_IMG_6328_DF.jpg ha råd att ge mig väg på egenhand, då skulle jag bo på Harsagården, som ligger ungefär 2 mil utanför Järvsö, och 30 mil från Åres skidanläggning. På så viss lär jag slippa undan alla sportlovsfirande Stockholms brats. För de vill ju oftast ut och festa efter deras dagliga utförsåkning och de kan en ju inte i en lite by. Eller är jag fördomsfull?  I alla fall har jag starka åsikter om dessa individer, som likväl om »längdskidåkande blåbär«. De står nämligen ofta i vägen på farliga ställen, som i mellan två långa nerförsbackar. Fast, va då? undrar ni nu kanske som läsare. Menar han nu att en inte får ta ut sina barn på en picknick i längdspåren? Jo, naturligtvis får en de, men en måste veta var det är okej att stanna. Själv skulle jag dagligen luncha ute i spåren med både nybryggt zoegakaffe, yoplait yogurt och hemgjorda mackor med gustavskorv, vändstekta ägg, och leverpastej vid tudligt utstagade rastplatser. Ja, det vore en riktig härlig vecka det.

 

Visst, nu låter jag kanske lite som en »grumpy old man«, och det var ju inte vad jag ville med detta inlägg. Nej, det var det tillräckligt med i min föregående text om mina svårigheter att ha min lägenhet i ett anfanart-tvständig utseende. Här nedan vill jag i stället tipsa er om några dokumentärer, filmer och TV-serier, som i mina ögon ger en bra bild av olika NPF-diagnoser. Å, eftersom att jag är en riktigt serieknarkare av kriminaltekniska såpoperor, som NCIS, Cold Case och Rejseholdet, så tycker jag att ni ska se ge er i kast med CSI Los Angels, Framför allt bör ni se det 7:de avsnittet av 2;dra säsongen. Dcsi-crime-scene-investigation Digital Trends.jpget sätt som den rättsmedicinska entomologen Gil Grissom hanterar ett av avsnittets utredningar kring en bokkonservator – som hittats död i ett bibliotek tillsammans med sin högfungerande autistiska medarbetare (Aaron Pratt) är nämligen väldigt kärleksfullt. Kanske beror det på att han själv har flera autistisk drag I alla fall så inser Girssom att Aron är autistisk när han intervjuar honom i början av avsnittet omkring allt som hände innan polisen kom till platsen; 

Pratt; I always say good night to Veronica because I have to leave at 8:03 to catch the 8:10 bus. It’s three blocks away. And sometimes the bus comes at 8:08, so I have to rush to catch it. Grissom; So you went down to the basement to say good night?       Pratt; Good night, Veronica. Good night, Aaron. Sometimes she walks me to the bus.
Grissom; Did she walk you to the bus tonight? Pratt; Are you coming? No, you go ahead without me. I have more work to do. Then a Uniball pen rolled across the desk, it fell onto the chair, and the floor and stopped rolling at the wastebasket. Then water, water falls into her eyes.Grissom; You mean she was sweating? Pratt; From her forehead.
Lots. And then she grabs her stomach with both hands. Then she put on her new face. Shelley’s Frankenstein. Up and down, flopping around like a salmon on my uncle’s fishing boat. Grissom; She was convulsing? Pratt; I couldn’t help her because the cage is locked and I don’t have a key. (transcript av avsnittet Caged frappe säsong 2 fern hemsidan transcripts.foreverdreaming.org)

Sett från förhöret här i ovan (som utgår från faktiska forskningsstudier), så lever ofta personer med autism efter strikta rutiner, som nog är (eller kan vara) svåra att förstå, om en inte är insatt i diagnosens karaktärsdrag. Själv kan jag bli både stressad och upprörd på min asperger, i fall inte mina jobbnycklar hänger på min remebertavla när jag ska i väg någonstans utanför min lägenhet. I min hjärna är nycklarna i dessa tillfällen nämligen närmast helt upplösta från jordens yta. Å andra sidan är jag väldigt bra på att komma ihåg detaljer kring saker som jag jobbar med. Att ställa i ordning tre stycken bord med både olika tallrikstyper, skedar, bestick, glas, och hjälpmedel som antiglid och pet-emo-kant, som ni ser här nedan.

En person som mig (med högfungerande asperger), eller som Aron i CSI avsnittet, vi är nog det mest pålitliga ögonvittnet som en polis kan ha eftersom att många av oss har ett uttp(www.stephenwiltshire.co.uk).jpgräglat fotografiskt minne. Någon av er har kanske hört talats om den autistiska konstnären Stephen Wiltshire, som efter enbart en rundtur över en stad kan måla av alla dess detaljer utifrån enbart sin minnesbild. En annan (som likt Stephen) tänker i bilder, i stället för genom språkets ofta endimensionella linjer är GRANDIN_30790672.jpgTemple Grandin (professor i husdjursvetenskap vid Colorado State University), som först började förstå i trettioårsåldern att hennes mer specifika sätt att betrakta sin omgivning skiljde sig mycket från normalstördas tankebanor. Som hon beskriver i reportaget Hon förstår hur kor tänker (Forskning & & Framsteg nr 5/2006), blev skiljande väldigt tydlig när hon intervjuade olika personer omkring vad de såg när de skulle föreställa sig ett kyrktorn, för »de flesta ser ett vagt och generellt torn, medan jag  enbart ser specifika: som kyrktornet längst ner på gatan där jag bor, ett konstigt torn av trä eller något annat torn. Men jag har ingen generell bild« (Forskning & & Framsteg nr 5/2006). Därmed agerar Grandin främst efter sina egna (strikt inkodade) erfarenhet snarare än utifrån tillfälliga inlevelser när hon försöker förstå och integrera med människor i sin sociala omgivning.. Själv har jag tyvärr inte sätt filmen. Men utifrån dess trailer, verkar filmen mycket välgjord.

 

Städning & boendestöd

Eriksdalsskolan.jpgGod dag!. Och välkomna till mitt första inlägg under 2017. Förhoppningsvis har ni (likväl som jag) klarat er i genom januarimånadens ofta tuffa tid efter all julmat och dyra julklappar. Själv ser jag fram emot ett år med nya utmaningar. För även om jag börjar bli varm i kläderna i min roll som elevassistent vid grundsärskolan på Eriksdalsskolan finns det mycket som jag kan lära från mina kollegor. Jag behöver också vara alert och givmild inför mitt engagemang som konfaledare i Sollentuna. Men framföralltcommons.wikimedia.org4000 × 3000.jpg hoppas jag att Vällingby-Hässelby stadsdelsnämnd beviljar min ansökan om boendestöd, vilket nog tyvärr inte kommer ske. Efter att jag gått igenom den utredning (som en av nämndens handläggare gjort), med min psykolog på mottagningen för ADHD i Alvik ser det nämligen inte hoppfull ut. Men det är inte över innan the fat lady sings. Nej, jag hoppas verkligen att de förstår, att du är (ofta/delvis) en person på jobbet, och en annan innanför ens lägenhets trygga fasad.
Även om det går maxresdefaultbra att hantera barn som delvis kommunicerar genom TAAK (en metod för att stödja kommunikation, där tecknen används tillsammans med tal som stöd vid språkutveckling), i mitt jobb som elevassistent. Så betyder det inte per automatisk att jag kan hantera vardagliga sysslor (som att städa) i min lägenhet. Det är väl egentligen inget konstigt. Jag menar, alla människor har ju svaga och starka sidor. Men har du en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, då får dina svagheter betydligt större konsekvenser än för dig som är normalstörd. På grund av min asperger har jag därmed både djupa dalar och stora toppar, omkring det som jag klarar av innanför min lägenhets fyra väggar. Till exempel kan jag lättstada-kok-kakel.jpg ägna en hel helg åt att städa min lägenhet med allt vad det innebär, som att dammsuga bakom spisen, våttorka vardagsrumsgolvet och dammtorka (Wikipedia).jpglägenhetens alla fönsterbleck. Är jag riktigt i farten ställer jag även alla mina CD-skivor i bokstavsordning, och rensar ut anteckningar från mina studier inom masterprogrammet i etnologi vid Södertörns Högskola.
Så här fem år efter att jag bara skulle ta ett studieuppehåll (och utbilda mig till en humanistisk behandlingspedagog vid Väddö Folkhögskola), är en hel del av den litteratur som jag utgick i från i mina D-uppsatser om ensamkommande flyktingbarn inte längre up-to-date. Till exempel var det inga oresunddirekt tillfälliga ID-kontroller mellan den svenska och danska gränsen under 2010. Det fanns för att använda ett stark uttryck inte heller på världskartan att det skulle bli läge att införa. Nu är det emellertid så, vilket kanske också behövdes under den mest intensivaste perioden i slutet av 2015. Då Migrationsverket dagligen fick in runt 1000 asylansökningar. Fast när vi nu är i slutet av februari, så bör nog Stefan Lövens röd-gröna minoritetsregering omvärdera denna tillfälliga lagstiftning, för just nu drabbar det närmast bara personer som dagligen pendlar över Öresundsbron. Visst, det innebär likväl att det inte kommer massor av flyktingar över gränsen, men är det en human migrationspolitik? Å hur rimmar det med den givmilda inställning till flyktingar?, som vi anser vi haft i Sverige i ett historisk perspektiv. Tja, det får ni läsare själv ta ställning till, för min avsikt med denna blogg är inte att vara en inlaga i Sveriges migrationspolitik. Så för att inte gå djupare i detta ämne så säger jag hejdå för denna gång.

Att fira jul med en asperger diagnos

God kväll! Hur mås det här ute i cyberspace? Är ni precis hunnit hem från er jobb? i det fina vintervädret. Eller ni kanske mer föredrar vårens högsommardagar. När ni kan bättra på solbrännan inför sommarens Grand Canaria resa. Eftersom det nu ändå är jul (i alla fall var det när jag började författa detta inlägg), så ställs ni här nedan inför hur det är fria jul för MIG med MIN asperger diagnosironi. Jepp, ni ska se det som min personliga upplevelse. Även om många av kriterierna för asperger gäller rent generellt. Som att vara spontan, att förstå ironi, eller att inte tolka saker bokstavligtaspergers-hare_1360, så är vi ändå lika individuella individer som normalstörda. Hos en del leder till exempel ens svårigheter till både utanförskap och ensamhet. Medan andra får vardagen att fungerar ganska bra utefter strikta rutiner. Själv har förslagsvis inga problem att anse att julkalendern var både bättre, roligare, barnvänligare när jag själv var liten.

Nu har jagTobias Bohlin.jpg i för sig inte sett någon vidare kritik i kvällspressen (som Expressen) mot årets julkalender. Själv har jag heller inte något speciellt att invända mot Selmas saga (Per Simonsson & Stefan Roos 2016) med Johan Ulvesson i huvudrollen. Ingenting kan nämligen i min värld  bli lika genomuselt som förra julens magplask till julkalender. Visst Tusen år till julafton (Erik Haag & Lotta Lundgren 2015) är charmig och imponerande i sin folkbildande ambition, men det var ingen julkalender i mina ögon. Nej, det krävs väldigt mycket för att komma upp i samma höjdarnivå som genomgående genomsyrade Mysteriet på Greveholm från 1996. Här nedan får ni ett trevligt smakprov med kalenderns 5 avsnitt.

Runt hur personer med asperger då hanterar julklappsöppningen. Så är nog den allmänna uppfattningen att en ofta går helt »bananas«, om en inte får det som en önskat sig. Men som ni då förhoppningsvis förstår, utifrån vad jag förkunnat i detta blogginlägg, så regerar en väldigt individuellt. För mig är förslagsvis inte julen »helt förstörd« om jag får något som jag inte önskat mig. Nej, jag blir snarare mer glad att få saker som jag inte önskat mig. Det är lika intressant som när jag hämtar posten, för en vet ju aldrig vad som ligger i brevlådan, även om det för det mesta bara är reklam.

Julaftonen 2016 blev också ganska oplanerad. Ja, på grund av att jag låg sjuk i vinterkräksjukan veckan innan så fick vi stryka risgrynsgrot-och-skinkmacka2 delar av vårt julschema. Det blev ingen frukost hos min syster med bröd från Daniel Roos patisserie & bageri i Ringens Teater, och byte av jultidningar. Inte heller åt vi någon risgrynsgrötslunch i min lägenhet. I stället blev det gröt och julmiddag hos mina föräldrar. Tillsammans såg vi (som en stor del av Sveriges befolkning) vid 15-tiden Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul, för att sedan äta ett ganska litet men gott julbord. Ja, för inget i värden slår min mors hemtrillade köttbullar och min fars gudomliga jansons frestelse. I våra glas var det däremot inget märkvärdigt.

Förapotekarnes-julmust-1961utom några öl från Karl-Oscar bryggeri drack vi iskallt Stockholms vatten och Nygårdas ekologiska julmust. Som från min synvinkel är godare än Apotekarnesimg_46331 klassika julmust. Okej, i den daglig julmustskampen mot Coca-Cola fungerar den helt perfekt, men till jul kan (ska) det vara en lyxigare variant. Det är ju ändå bara jul en gång om året. Jag menar, vi äter ju inte samma maträtter även på midsommar eller påsk. Eller vad säg ni som läser denna blogg? Vi kommer nog i alla överens om att det inte serveras Dop i grytan eller kryddstarka grisfötter på midsommar. Men hur är det med Apotekarnes Påskmust. Nog är det väl ingen skillnad mot deras julmust?  Varför skriver jag förresten om denna andra högtid?, Inlägget skulle ju handla om julen. Jag menar vad fick jag i julklapp?, Tja det ni, det får ni vänta med att läsa tills nästa inlägg. Om ni inte kontaktar mig på IRL (In Real Life). För den som väntar på något gott……

 

Att vara på sociala medier med asperger och göra humor kring barn med autism

karl-nordlundI slutet av oktober 2016 gick ståuppkomikern Henrik Schyffert ut med att han höll på att skriva en ny enmansföreställning. Ja i Dagens Nyheters webbreportage Om folk inte skrattar har de rätt och jag fel (Dagens Nyheter webbreportage 2016-10-26), kunde en läsa att han under 2017 skulle dra ut på väggarna under parollen Var inte rädda! Där han vill ta publiken till avgrundens rand, för att sedan ta upp dem i hans trygga famn. För när han insåg att en nog bara har en »90’s« (Schyfferts lotte-fernvallhyllade show från 2007) i sig. Som Jan Guillou nog bara hade en Ondskan (Dagens Nyheter webbreportage 2016-10-26) slutade han leta efter showens tema. Det fanns nämligen precis framför näsan på honom. Det var allt hat och rädsla som han möts av från folk under sitt engagemang för flyktingar. Inför dagens nyheters reporter beskriver han till exempel att han mordhotats på sociala medier och att någon har varit uppe i hans trappuppgång och klottrade »vi vet var dina barn bor«, vilket en nog själv skulle bli väldigt skärrad av. Själv har jag också attackerats i sociala medier utifrån min högpresterande asperger diagnos.

www-stockholmpride-orgI diskussioner om såväl ålderstester av ensamkommande flyktingbarn, som föreställningar kring HBTQ och feminism har både »vanliga Svenssons«, som hatiska nättroll antytt att jag tolkar deras argument alldeles för bokstavligt. Å visst, det är en av de vanligaste kriterierna för Asperger. Som det beskrivs på vårdguidens webbplats har en ofta »svårt att förstå vad andra menar och hur de känner, om de inte säger det rent ut (http://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Aspergers-syndrom/). Men bara för det har en inte rent automatiskt svårt att förstå ironiska twitts än normalstörda individer. Min diagnos användas då som en täckmantel av personer, som tycker att en är dum i huvudet, som en som kallar sig för Wikström ansåg i en diskussion om Stockholm Pride och homosexualitet. För som han skrev »Vilken jävla debatt? Att feministkillar ofta är low-testo är inte ett ämne för debatt ens din dumme fan!« Sådana kommentar kan en ju då i för sig skratta åt. Likväl som att en kan raljera över personer som kallar en för »en räddande vit riddare«, när en försvarar personer som  utsätts för grovacarolina-moberg-farraj1 personangrepp. Som den muslimska frilansjournalisten Carolina Farraj. Men hur långt är dmattias-edwallet okej att göra sig rolig på någon annans bekostnad? Under Allsång på skansen 2008 gjorde till exempel ståuppkomikern Mara Möller en underfundigt imitation delvis Regina Lund, och Carola. Själv skrattade jag också gott åt hennes omgörning av texten till Ewa Dalgrens Ängeln i rummet, för det låter ju lite som att det bor en trötthet i hennes röst, ett vemod i hennes sinne, och hon är både djup och svår.

När ståupprobert-eldrimkomikern Måns Möller däremot använde sin autistiska son som en del i showen Jävla pajas – det här skojar du inte bort var en del inte lika hänförda. Bloggaren Immanuel trollhare ansåg bland annat i blogginlägget Jävla pajas – sluta håna autister, Måns Möller! att det var en freakshow, »av neurotyper (personer utan neuropsykiatriska funktionsvarianter) på bekostnad av autister, för  det är lätt för neurotyperHelen Rydberg.jpg att skämta om stereotypa bilder av autism; man drabbas inte själv av utfrysningen och diskrimineringen« (trollhare 2014-11-01). Själv är jag emellertid inte lika fientlig inställd. I paritet med den transsexuella skådespelare Alexia Lundberg ser jag snarare i Möller en person som är starkt kritisk mot Sveriges psykiatri, för som hon uppger i blogginlägget Goda människors skojiga transfobi (politism 2014-10-30) så anser Måns att barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar måste få kosta lite »och det märks att han har en verklig erfarenhet i ryggen. Han kritiserar också den privata skolmarknaden där barn med autism inte direkt är glödheta« (politism 2014-10-30).

Utifrån mitt yrkesroll som behandlingspedagog ter sig Möller även för mig i detta ovanstående sammanhang mer som en sörjande förälder, än som en framgångsrik komiker. Framförallt är det tydligt när han intervjuas i reportaget Måns Möller omdepositphotos_5814346-Sad-dad-man-in-sweater.jpg livet med sin autistiske son (Expressen 2013-03-13) då han erkänner att han »inte jobbat med mig själv på ­något sätt, det är nog det jag gör i den här föreställningen« (Expressen 2013-03-13). Direkt efter att hans son diagnostiserats var allt nämligen bara mörker, vilket jag nog det även till viss del var för mig efter att jag fick min högpresterande Asperger/Adhd-diagnos. Det var liksom för mycket att ta in. Visst, att jag i vissa situationer inte betedde mig som normalstörda tonåringar, det var jag ju medveten om. Medan flera av er som läser denna blogg nog haft en och annan redig ungdomsfylla, så har jag till exempel aldrig blivit så berusad, att jag inte minns, eller bittert ångrar något som hände under gårdagskvällen. Däremot har en fått ett och annat utbrott över att ens klasskamrater till min förvåning inte velat veta vad klockan är av mig. Eller att en svarat alldeles för ärligt på en fråga, som Jill Söderlund  berör i sin dikt, i det här nerslående videoklippet.

Som Söderlund då berör i sin dikt, så anser atusimen (som min asperger syndrom) att vi inte behöver förstå, varför människor ställer frågor som de redan vet svaren på. Den undanhåller oss (autister) känslan av hunger, som såväl förmågan att tala utan känslan att förstå hur det påverkar andras känslor. Detta har då förstås ställt till problem för mig under min uppväxt. Men så här tät på jul (vilket det var när jag påbörjade detta inlägg) ska en inte »gråta över spilld mjölk«.  Ha då en bra dag tills vi ses igen.

 

 

 

 

En vanlig dag i mitt liv med Asperger

20160628_180106God kväll! Vilka typer av morgonmänniska är ni som läser denna blogg, och vilken inverkan tror ni era morgonrutiner har på hur ni mår under resten av dagen? En brukar ju säga att framgångsrika personer är riktiga »morgonlärkor«, de är i alla fall ofta »uppe med tuppen« och har ett fullspäckat schema. När redaktionen för(www.ebeach.se) Söndagsintervjun i P1 fick intervjutider av skådespelaren och komikern Robert Gustavsson kunde han förslagsvis enbart två dagar i februari 2016. Sedan var han uppbokad under resten av året. Själv har jag också ofta »många bollar i luften«, och är uppe innan solen stiger upp på himmelen. Ja, det kommer ni att märka – från hur jag här nedan beskriver hur det lät hemma hos mig i fredags morse precis klockan 05:59 – och för den delen i torsdags, eller för att vara exakt, det har den gjort varje morgon sedan i somras, eftersom att jag har haft Morgon i P4 Stockholm som alarm på min klockradio. Därmed är jag uppenbart en riktig morgonlärka.

…..Det här är P4 Stockholm. Kvinna; Det är det, den här fredagen med Dejan (Cokorilo) och Josefine (Sundström). Dejan; och jag ser här att, ehh,  det ser ut att bli soligt väder, omkring 20 grader och måttlig västlig vind. Josefine; å Sofie Tolerus, vad har du att bjuda på. Sofie; Ja i Stockholms nytt i dag berättar vi om kvinnan som fick en förvaltare mot sin vilja (Morgon i P4 Radio Stockholm 2016-09-02).

(fyrtiotaggare.com)

Men du som gillar statistik i alla dess olika former, varför använder du en hederlig väckarklocka? Varför har du inte en sömnapp i din mobiltelefon, som utefter hur du ställer in den kan förbättra din sömnkvalité. Det tänker kanske ni som känner mig väldigt väl?  Visst, det finns massor av appar, som enligt dess anonyma utvecklare både övervakar och analyserar din sömnrytm. Ett bra alternativ (för dem som vill testa) är förslagsvis appen Sleep Cycle alarm clock. Själv tycker jag dock att det är trevligare med en vanlig väckarklocka. Enligt ledande sömnforskare är många sömnappar också helt väderlösa. Som Torbjörn Åkerstedt (professor vid Stressforskningsinstitutet) framhåller i Dagens Nyheters webbartikel Så blir du pigg på hösten är det ofta någon »uppfinnarjocke« som gjort dem. De är därför ofta »ganska roliga och kan fungera i vissa situationer, men de är inget att lita på« (Dagens Nyheter 2014-11-24).mdiynnwwmdawmtq5nzkwoxw5ng.. När en lever ensam är det även mysigt att vakna till ett sorl av röster, även om jag har sällskap i min mjuka säng från två stycken snälla nallebjörnar. Ofta ligger jag därför kvar en stund och hör mig för, kring vad som enligt programmets reportrar är dagens viktigaste kultur- eller politiska händelser, innan jag går upp och… Jaaa, vad jag sedan har för mig, det utgör första delen av detta fler delade blogginlägg. Om ni läser vidare kommer ni nämligen en inblick i hur en vanlig dag kan se ut för mig som infödd Stockholmare, med en högpresterande Asperger/ADHD-diagnos.     

Ni kommer att; 1)(annasofialindh.wordpress.com).jpg Bevittna hur jag rör mig på morgonen i min stilrena lägenhet 2) Följa med mig till TeamOlmed vid SödersjukhusetSödermalm för att prova ut och beställa ett av de två par skor med specialutformade inlägg som jag årligen får köpa för 1 000 kronor på recept, på grund av a(afroditea.blogspot.com)tt jag är en aning klumpfotad 3) Vara med när jag går och lägger mig under mitt 8 kilo tunga kedjetäcke som – tro det eller inte – inte alls är tungt eller klumpigt. Nej, snarare är det väldigt skönt att sova under. Det beror framför allt på täckets speciella utformning, vilken (som det beskrivs i webbartikel Täcke med förbluffande egenskaper Lerums Tidning 2015- 02-05) är konstruerad utifrån »hur man bäst tröstar ett litet barn, genom att krama om och hålla barnet nära kroppen« (Lerums Tidning 2015-02-05). Rent konkret har täcket en 2 i 1-funktion (en kedjesida och en vadderad), där jag (för den som undrar) sover med den vadderade sidan mot kroppen. Därmed får jag en djup och skön sömn. Faktiskt är det en svensk uppfinning av Staffan Ramer och det finns mycket forskning kring hur det fungerar. För den som vill fördjupa sig är Läkartidningens artikel Psykospatient bör få boll- eller kedjetäcke (Läkartidningen 2011-09-20) en bra ingång. En annan intressant studie är hälsovetenskapsstudenterna Beatrice Andersson och Moa Vadmans uppsats Användning av tyngdtäcke och dess inverkan på sömn (Andersson & Vadman 2012). Men låt oss återgå till mina morgonrutiner, och vad jag väl gör när jag hasat mig ur sängen och in i(www.frolundadata.se) mitt badrum, där jag har som målsättning att alltid starta dagen med en 5 minuter varm dusch. Men ibland – när jag glömmer att klicka i gång min timstock – duschar jag antingen bara någon minut, eller i typ en kvart. Jag använder också timstocken som ett alarm för hur länge jag kan äta frukost. På så vis behöver jag inte känna någon stress, vilken nog många som inte har en diagnos även kan behöva, för att stressäta, eller helt hoppa över frukosten är inte bra för kroppen.

I Svenska 20160427_063959Dagbladets webbartikel Skippad frukost ökar risken för hjärtsjukdom (Svenska Dagbladet 2013-07-23) framgår det exempelvis att individer som regelbundet hoppar över frukosten ökar risken »för kranskärlssjukdomar med hela 27 procent« och de har också »oftare har högt blodtryck, diabetes och höga kolesterolvärden« (Svenska Dagbladet 2013-07-23). Jag försöker därför alltid få i mig en näringsrik frukost. Ofta består den av en tallrik Bollnäsfil med müsli, en ostmacka med sallad, ett glas apelsinjuice 0000509_dreamtime-instant-tea-450goch en kopp kaffe. Efter att jag kom hem från London med min familj har jag även druckit en och annan kopp Instant Tea från Whittard of Chelsea. Därmed har jag undvikit att svära åt min kaffebryggare, eller mer precis åt Melittas kaffefilter. För tillfället är vi inte några trevliga vänner. Då har jag och min remember tavla ett betydligt mer familjärt förhållande.

20160628_180256Den hjälper mig att både få med min plånbok, telefon, nycklar och min ryggsäck utanför husdörren. Den får mig (i de flesta situationer) även att släcka alla lampor i lägenheten, och se till att duschslangen inte står och droppar, för innan jag slår igen ytterdörren ser jag till att tavlans symboler lyser grönt. Vilket då betyder att jag har med mig alla värdesaker som jag behöver för dagen, och att lägenheten är iordningställd och nersläckt inför att jag kommer hem ifrån mitt jobb som till elevassistent. Med den trygga vetskapen kan jag lugnt ta hissen från mitt krypin bland trädtopparna vid JohannelundstoAdvokater (xn--advokat-malm-gjb.se)ppen och hoppa på buss 541, som går nästan precis utanför dörren till Vällingby, varifrån jag tar tuben in till stan, och har jag tur går det inte på någon prydlig kostymklädd advokat under färden, som pratar alldeles för högt i sin mobiltelefon kring någon klients pågående rättegång. Förhoppningsvis klarar jag mig också undan någon av de olika dragspelande gatumusikanter som har för vana att försöka tigga ihop en slant utifrån sitt musicerande. Hur mycket empati jag än har för människor som tigger kan jag tyvärr inte uthärda dragspelsmusik. Det är lika jobbigt som när en är ute och shoppar och butiken spelar Håkan Hellström. Nu tycker nog också ni att ni läst en ganska lång text. Besöket på Olmed, där jag har recept på skor får vi ta i nästa inlägg (fniss).