Varför visade SVT bilder från Skicrosstjärnan Ann Holmlunds olycka i hennes överraskningshyllning?

JanuarimörkerHej alla läsare! Hur har ni det här ute i januarimörkret? Själv höll jag nästan på att blåsa bort här i början av veckan, men klarade jag mig hem med både två tunga matkassar och ett glatt humör från ett bra kvällsmöte med valberedningen till kommunalvalet för FIÖP (feministiskt initiativ). Därmed missade jag den årliga idrottsgalan; där våra största idrottsstjärnor Stina_Nilsson_2015-09-26_001.jpg(som längdskidåkaren Stina Nilsson, simmaren Sarah Sjöström och utförsåkaren Frida Hansdotter) brukar kunna vinna flera priser, eftersom att juryn är så enkelspårig i sina val. Visst, nu låter jag kanske som en »grumpy old man«, men när det svenska damstafettlaget under 2014:års gala både utsågs till Årets lag och Årets prestation då tog juryn inte enligt min åsikt hänsyn till den uppsjö av idrottspresentationer, som dagligen sker i mindre medieexponerade sporter.

FBL-WC2014-SWE-POR

Å andra sidan får en vara glad att juryn inte har samma »tunnelseende« som fotbollsgalans jurymmedlemmar, som rent slentrianmässigt gett guldbollen till Zlatan mellan 2006 till 2016. Det senaste åren verkar också idrottsgalans jurymedlemmar blivit öppnare för andra sporter, än Göteborgs-Postende som SVT bevakar i Sportspegeln och Vinterstudion. Men i år gjorde de bort sig helt fatalt under deras överrasknings-hyllning till Anna Holmlund, som tills hon tappade balansen i italenska Innichen och slog ansiktet rakt ner i backen var Sveriges främsta skicrossstjärna. Ja, den som beslutade att sända ett inslag där en säger att Holmlund aldrig igen kan prestera på elitnivå, utan att hon är informerad, den borde »hundflås«. För som hennes sambo Victor Öhling Norberg uppgav när han intervjuades i Aftonbladets WebbTV efter sändningen;

Det var så klart en väldigt fin hyllning, men det var också väldigt jobbigt för Anna att se det där. Att höra på en film på stor skärm där någon säger att man aldrig kan åka skidor igen … det är nog inte så roligt för någon att höra, speciellt inte i den sits hon är i (Aftonbladets WebbTV 2018-01-15).

AftonbladetNog är det både en underbyggd och saklig kritik även om han uppenbart är betydlig mer uppriven än vad han visar. Hade jag själv bjudit min sambo till en gala, där hon utan förvarning tvingades bevittna sitt värsta trauma, då skulle jag sågat »kanalen längs med fotknölarna«. Jag menar, vad är det för en hyllning? Hur kunde de tro att hon skulle bli glad att se sig bäras in i en ambulans efter olyckan? Varför tog de inte kontakt med familjen och gjorde en film runt hennes rehabilitering? Visst hon kanske ändå blivit ledsen när hon satt framför TV-kamerorna i Globen, men då skulle hon vara förberedd. Istället tvingas hon helt oförberett hantera alla de olika känslor som otvivelaktigt måste blossat upp inom henne från olyckan inför över 1 miljon TV-tittare. Nåväl gjort är gjort.

Annonser

Låt mig och Saga Norén vara konstiga

b8d08f2f4878f2471607c02cc1d3b7b7-bron3

Okej, alla läsare av denna blogg, då inleder vi ett nytt år med nya möjligheter och utmaningar. Samtidigt tar den senaste årens stora Saga slut. Well, hur många förstår vad jag syftar på? Jag talar naturligtvis om Bron/Broen – den svensk-danska succékriminalserien omkring Saga Norén (Sofia Helin) på våldsroteln i Malmö, som harb8d08f2f4878f2471607c02cc1d3b7b7-bron4 »en släng av asperger« enligt seriens pressrelease vilket både hyllats, kritiserats och konkretiserats av oss (som mig), som dagligen (måste) hantera diagnosens olika egenskaper. I debattartikeln Låt mig och Saga Norén vara konstiga (Aftonbladet 2015-01-11), framhåller till exempel journalisten Joanna Halvardsson (som föreläser utifrån sin asperger) att:

Alla är inte som Saga, även hon är unik [och] det borde vara en självklarhet och något som alla förstår, men tyvärr är det en fördom jag ofta stöter på. Men du kan ju inte ha asperger, du är ju inte så fyrkantig som Saga. Nej, för jag är inte Saga, jag är Joanna (Expressen 2015-10-01).

8f8a5cf3b61d955f6a28841dfa8fe7c5-bron-2018-svtSom jag beskrev i blogginlägget Poliskommisarie Saga Noren – hur verklig är hon? får jag också jag ibland höra att jag inte kan ha asperger eftersom att jag ofta har »många bollar i luften«, och att jag uppvisa prov på flexibilitet. Visst, nio gånger av tio är diagnosen heller inget problem eftersom att jag just i de flesta fall är anpassningsbar, insiktsfull och tolkar min omgivning från inlärda tankekartor. Men när någon i min sociala omgivning inte agerar utifrån deras normala mönster, då kan det ibland uppstå pinsamma missförstånd.

aspergers-hare_1360Sett från min egna högpresterande Asberger/ADHD-diagnos är Sagas sätt att agera i många situationer verkligen asperger-diagnosen i sitt »yttersta nötskal«. Alltså, hon spelar en uppspeedad karikatyr av hur en aspergerperson agerar när ens sociala tillkortakommanden ger sig till känna i dess yttersta tillstånd. Är Saga då en bra spegelbild av hur det är att leva med asperger? Eller förstärker hon enbart myter som att en aspergerperson förslagsvis oftast är empatilös? Tja, det måste det få råda olika åsikter om, för vad är det för situationer som en inte kan hantera om en saknar empati? Är det att en alltid sanningsärligt säger vad en tycker och »har på hjärtat« utan att inse att det träffar väldigt illa? Eller är det att en »går över lik« för att få sin vilja igenom utan att bry sig om andras känslor? Ja, det bör diskuteras för diagnosen sätts ju delvis utifrån hur en hanterar sin omgivning med dess normer och outtalade sociala regelsystem.

kaffemaskin Från det perspektivet har nog alla en »släng asperger« inom sin identitet. Jag menar, nog har alla varit i situationer där en inte vet vad som är socialt accepterat. Och sett från hur olika vi värdesätter saker behöver det inte vara något stort för att en ska göra bort sig. Att råka ta någons kaffekopp på jobbet kan var dödsallvarligt. Visst, jag förstår att kollegor inte vill att favoritkoppen ska gå sönder, men om en blir så irriterad att en skäller ut sin kollega »efter noter«, då kanske en inte ska ta med just den koppen till jobbet. Inte heller tycks det anses »normalt« att sätta sig i fikarummet och – som Saga gör i första säsongen – häva ur sig att en har PMS utan vidare sammanhang. Nej, här betraktas Saga närmast automatisk utifrån sin diagnos, som ingen riktig svensk polis har, då det inte är förenligt med polisens föreskrifter, för som det anges på deras hemsida:

Poliser får inte ha medicinska hälsotillstånd eller sjukdomar som kan utlösas eller förvärras av arbetet, till exempel på grund av att man behöver ta mediciner regelbundet. Poliser får inte heller ha någon sjukdom eller något medicinskt tillstånd som kan utgöra en fara för personen själv, för kollegor eller allmänheten. (utdrag från förklaring av antagningskraven på polisen hemsida).

Sett från föreskrifterna här ovan kan Saga alltså rent verklighetsmässigt aldrig vara en förebild som polis för aspergerpersoner. Men tv är ju tv, så om vi då bortser från dessa i många fall (i alla fall enligt mig) diskriminerade rekryteringsföreskrifter så stämmer Sagas sociala färdigheter ganska väl med diagnosens grundkriterier. Som en kan läsa i Riksförbundet Attentions faktablad om Aspergers syndrom och arbetslivet är Saga likt många med asperger både plikttrogen och ambitiös så länge hon har arbetsuppgifter som hon trivs med och får jobba tämligen självständigt. Själv jobbar jag också bäst när det finns tydliga riktlinjer kring vad ens arbetsgivare förväntar att en ska klara av. Så från denna synvinkel är jag och Saga på i stort sett samma våglängd. Däremot är honman-alone-16925760 20160427_063959betydligt mer inbunden och ensam i sitt privatliv. Ja, trots att jag gärna sitter hemma och lyssnar på musik med en god kopp kaffe, tycker jag lika mycket om att träffa folk och diskutera politik. Just nu sitter jag exempelvis i valberedningen till Stockholms kommunfullmäktige för FI (Feministisk initiativ) och jag går också minst två gånger i månaden på gudstjänst, eller deltar i andra aktivitet inom Svenska kyrkan i Sollentuna. Visst, jag kan förstå att det inte blir lika intressant om Saga är en normalt fungerande 2-barnsmor, men då hade hennes må hända andra »annorlunda« beteendemönster fått lika stor genomslagskraft.

Hans RosenfeltManusförfattaren Hans Rosenfelt intervjuas efter andra säsongen i artikeln Efter kritiken: Saga Norén förändras till säsong tre av Bron (SVT 2013-11-26). Han medger där att Sagas karaktär blivit för stereotypisk, för som han beskriver »vi har varit lite för förtjusta i Saga. Det finns fyra–fem scener i säsong två där det är tydligt att hon är med bara för att hennes sociala handikapp ska vara en comic relief« (SVT 2013-11-26). Det håller jag med om. Samtidigt är det lätt att det sker när en 1)gör en tv-serie som ju är till för att underhåll jämfört med en dokumentär och 2)när en av dramaturgiska skäl inte Vänsterpartiet i Oskarshamnvill avslöja eller definiera att Saga har asperger, eftersom det ger oss något att diskutera på jobbet under kafferasten. Sett ur min synvinkel är det huruvida en anser att Saga är en bra representant för aspergerpersoner eller inte bra att serien tar upp diskussioner om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, då det ger möjligheter till att avdramatisera aspergerdiagnosen.

 

 

 

Dags att summera 2017

Jaha! Då är snart 2017 »tilldaga«, Jaa, så tänkte jag för mig själv när jag på nyårsaftons-morgonen summerade ihop allt som skett under året med dess både »höga berg och djupa dalar«. Att jag skulle bli beviljad ett boendestöd. Det trodde jag till exempel inte i början av året. FröbergsNej efter att jag i början februari fått avslag av Hässelby-Vällingbys stadsdelsnämnd på min 3;dje boendestödsansökning
kändes det tämligen avlägset. Visst lite Marie-louise Danielsson-Thamkan jag förstå hur de resonerar. Min lägenhet ser ju inte ut som de bostadsrätter som Marie-louise Danielsson-Tham (professor i livsmedelshygien vid Örebro universitet) hanterar i Tv-programmet Rent hus. Ett bra commons-wikimedia-org4000-x-3000kontaktnät med vänner har jag också inom delvis Svenska Kyrkan i Sollentuna, Mina föräldrar kan också i bland ställa upp och hämta ut minkropp-och-knopp_09-10-08_de-brakiga-foraldrarna asperger/ADHD-medicin. Men jag kan inte begära att de ska agera som regelrätta vårdnadshavare när jag är över 30 vårar. Det tyckte heller inte Förvaltningsrätten i Stockholm. Till både min lycka och förvåning dök de nämligen upp ett brev från myndigheten i mitten av maj, där de upphävde nämndens beslut, och förordade att jag har rätt till boendestöd av x antal timmar som nämnden fastställer. Som grund till deras beslut uppgav de också just min ståndpunkt att mina ”föräldrar inte kan anses ha något föräldraansvar” (utdrag av mål 6899-17). Några dagar innan jag gick på semester, från mitt jobb som elevassistent på Eriksdalsskolans grundsärskola kom då nämndens beslut, där de gav mig bostadsstöd med 4 timmar i månaden. De informerade mig också om att jag antingen kunde bli till Riedel.jpgdelad ett boendestöd eller själv välja ett på stadsförvaltningens hemsida. Det gjorde jag också efter att min semester med mina föräldrar i Wien, varifrån jag kom hem med både vatten och vinglas från Riedel.

 

WienUnder min vecka i Wien hittade jag också en fin Tea-for-One-kanna vilket resulterat i att jag helt ändrat min tidigare kritiska uppfattning om denna historiska dryck. Det sägs ju att en i kina redanPublic Domain Pictures använde te för olika medicinska ändamål i slutet av 300-talet, och till Europa kom det som en exotisk läkeört under 1600-talet. När te dock blev en riktig alldaglig dryck i Sverige, från att de importerades från kina i början av 1700-talet är emellertid från mina efterforskningar höjt i dunkel. Däremot kan en konstatera att te Mitt kök - Expresseninte blivit lika populärt som kaffe. Jaa, är det inte fascinerande hur heligt kaffe är för oss svenskar. Det känns så inrutat att jag (om jag här tillåter mig att skämta) blir besviken om inte Sverigedemokrater har med kaffe på deras lista över vad som definierar svensk kultur. Bland partiets mest nationalistiska väljare ses jag nog också som en landsförrädare, eftersom jag är halvdansk och inte slaviskt lagar klassisk äkta svensk husmanskost inom min «lägenhets fyra väggar«. Ja, jag kan inte låta bli att raljera över deras syn på kultur. Men hur tänker ni som läser denna blogg? Skicka gärna in era syn punkter för nu är det slut för denna gång.

 

Mina tankar om #metoo

Hej bloggen!wpid-Photo-2-maj-2013-1158                                                                                                      Har du (och ni som brukar läsa) saknat mig? Eller har ni gått vidare till någon mer spännande bloggare eller podcast? Well, med tanke på att det var över 6 månader sedan som jag publicerade något är det inget ni behöver skämmas för. Nej, i så fall är det jag som ska misskläs för att jag inte tagit mig tid, eller hittat något dagsfärskt ämne att skriva om. Men nu ska ju en inte älta gammal skåpmat, eller gråta »över spilld mjölk.               Låt oss därför lägga detta debakel tillhanda och ge oss in i 10009629-Spilt-Milk-Stock-Photomina åsikter om en grej som fortfarande är en »riktig hett potatis«. Jag syftar naturligtvis på fenomenet #metoo. Som tog fart när den välmeriterade amerikanska dagstidning New York Times rapporterade i början av oktober att en mängd kända skådespelerskor 170106132950-creators-harvey-weinstein-exlarge-169.jpg (som Angelina Jolie, Gwyneth Paltrow och Ashley Judd) anklagade filmproducenten Harvey Weinstein för både våldtäkt och sexuella trakasserier. Sedan spreds fenomenet till Sverige genom flera social medier. Ja, det hann knappt gå ett dygn innan hastagen #metoo fullkomligt exploderade. Av mina kvinnliga facebookvänner har  många publicerat detta följande modellande:

DMNJYrFWAAAVhwE          Vad tycker jag då som urtypen av en svensk heterosexuell man om detta fenomen?. Har jag överhuvudtaget någon rätt att uttala mig utifrån samhällets patriarkala strukturer?Ja, ska madde_sajt-LARGE.jpgjag bara vara tyst och begrunda berättelser om sexuella övergrepp och våldtäkter (som från journalisten Cissi Wallen), eftersom att vi män, som debattören Madeleine Schantz skriver i debattartikeln Tack alla män som stöttar #metoo men ni som ska förklara, håll käft (Metro debatt 2017-10-18), ”genom alla tider fått tikon-brottsutsatta större plats än kvinnor och på så sätt skapat en icke-jämställd värld” (Metro opinion 2017-10-18). Tja, från mina åsikter som antirasist, aktiv FI;medlem och yrkesutbildad behandlingspedagog är det givet. Det är helt klart min förbannade skyldighet att inte släta över någons upplevda kränkning av deras kropp, etnicitet eller könsidentitet. Inte heller ska kvinnor, eller någon överhuvudtaget behöva ha »ögon i nacken« när en går ut och dansar, eftersocervezam att en kan (kommer) behöva »motta bort« män som får för sig att det är reko att klappa en på rumpan, när de fått i sig både en och två öl för mycket. Å nu tänker nog kanske någon av er att de inte helt är deras fel, eftersom att redan små mängder alkohol gör att en får sämre omdöme, tankeförmåga, minne och reaktionsförmåga, TV4 Nyhetsmorgonmen inte fan försvar de att en tafsar och ofredar kvinnor. Nej att män »bara« råkar göra bort sig lite i offentligheten, det ska ingen behöva uppleva, ja om en inte heter Erik Hörstadius och sitter och svammel i »TV4 Nyhetsmorgon program«, för så här sa han när han deltog i TV4:as nyhetsmorgon den 20 oktober 2017.

Men hur försiktig måste en då vara som man, när det finns en kvinna i rummet.                FLeif Mannerström.jpgör en katt-kring-het-gröt.gifska ju inte behöva »gå som katten kring het gröt« och överväga varenda ord, som kommer ur ens mun. Vad är då det förlösande knepet? Hur undgår du att bli utskälld?. Rent enkelt handlar det om sunt förnuft, och att en rättar sig efter vad ens medmänniskor känner sig bekväm med. Det vill säga; om inte en av till exempel gormekrögaren Leif Mannerström anställda vill bli kallad »lilla gumman«, då ska han inte göra det. Svårare är det inte. Men det är klart, har en jobbat i över 50år i branschen som Mannerström, då är/verkar det svårt att lära »gamla hundar att sitta«. Svårt kan det också vara att försöka få igång en mer djupare diskussion kring fenomenet #metoo utan elisabet höglund.jpgatt trampa de mest högljudda debattörerna på tårna. Det fick den väletablerade frilansjournalisten elisabet höglund erfara när hon framförde följande resonemang i debattartikeln ”Naturligtvis skandalöst – men blunda inte för verkligheten” (exprsessen den 17 november 2017)

Självfallet ska sexuella trakasserier fördömas. Sen infinner sig frågan: Vad är sexuella trakasserier? Är det när en man klappar en tjej på stjärten, nyper henne i kinden, lägger armen om henne – eller är det när en man utsätter en kvinna för grov våldtäkt, grova våldtäktsförsök och ständiga sexuella förföljelser? Det är alltså inte helt enkelt att definiera, men kvinnorna i den här kampanjen tycks inte bry sig om sådant analytiskt finlir. Om en man nyper en kvinna i rumpan så tycker inte jag att det är det värsta som kan hända. Det är bara att nypa tillbaka. Det brukar jag göra (exprsessen den 17 november 2017)

 Vad höglumd då försöker få fram. Det är precis det som jag själv skrev i ett av de ovanstående styckena, alltså att alla reagerar olika kring vad som är sexuella trakasserier. På så viss håller jag med delar av Höglunds resonemang. Själv skulle jag emellertid inte uttrycka mig lika raljant .

Tips på filmer serier med/kring personer med olika NPF-diagnoser

(www.trysil.no).jpgHej igen alla trevliga människor! Vad gjorde ni under sportlovet. Var ni kanske uppe i fjällen och hade massor med skoj i skidbackar? Eller flög ni i väg, som många gran-canaria-nss-02medelsvenssons har förvarna att göra och och semestrade på Grand Canaria?, Kanske åt ni då en Vieja Sancochada (fiskgryta på papegojfisk), och sipprade på en Caipirinha (en drink med sockerrörsrom), och solade er rödmossiga. Själv trivs jag emellertid betydligt bättre i fjällen. Ja, oavsett om det är 10 eller 15 minusgrader är det lika roligt att ge sig ut i längdspåren. En behöver heller inte ha världens bästa valla. Visst, står du nästan still i en nedförsbacke, eller har ett halvt kilo snö under skidorna, då är det kanske inte så himla roligt. Men det är ju ändå inte »jordens under gång«.

Om jag då skulle20110103_IMG_6328_DF.jpg ha råd att ge mig väg på egenhand, då skulle jag bo på Harsagården, som ligger ungefär 2 mil utanför Järvsö, och 30 mil från Åres skidanläggning. På så viss lär jag slippa undan alla sportlovsfirande Stockholms brats. För de vill ju oftast ut och festa efter deras dagliga utförsåkning och de kan en ju inte i en lite by. Eller är jag fördomsfull?  I alla fall har jag starka åsikter om dessa individer, som likväl om »längdskidåkande blåbär«. De står nämligen ofta i vägen på farliga ställen, som i mellan två långa nerförsbackar. Fast, va då? undrar ni nu kanske som läsare. Menar han nu att en inte får ta ut sina barn på en picknick i längdspåren? Jo, naturligtvis får en de, men en måste veta var det är okej att stanna. Själv skulle jag dagligen luncha ute i spåren med både nybryggt zoegakaffe, yoplait yogurt och hemgjorda mackor med gustavskorv, vändstekta ägg, och leverpastej vid tudligt utstagade rastplatser. Ja, det vore en riktig härlig vecka det.

 

Visst, nu låter jag kanske lite som en »grumpy old man«, och det var ju inte vad jag ville med detta inlägg. Nej, det var det tillräckligt med i min föregående text om mina svårigheter att ha min lägenhet i ett anfanart-tvständig utseende. Här nedan vill jag i stället tipsa er om några dokumentärer, filmer och TV-serier, som i mina ögon ger en bra bild av olika NPF-diagnoser. Å, eftersom att jag är en riktigt serieknarkare av kriminaltekniska såpoperor, som NCIS, Cold Case och Rejseholdet, så tycker jag att ni ska se ge er i kast med CSI Los Angels, Framför allt bör ni se det 7:de avsnittet av 2;dra säsongen. Dcsi-crime-scene-investigation Digital Trends.jpget sätt som den rättsmedicinska entomologen Gil Grissom hanterar ett av avsnittets utredningar kring en bokkonservator – som hittats död i ett bibliotek tillsammans med sin högfungerande autistiska medarbetare (Aaron Pratt) är nämligen väldigt kärleksfullt. Kanske beror det på att han själv har flera autistisk drag I alla fall så inser Girssom att Aron är autistisk när han intervjuar honom i början av avsnittet omkring allt som hände innan polisen kom till platsen; 

Pratt; I always say good night to Veronica because I have to leave at 8:03 to catch the 8:10 bus. It’s three blocks away. And sometimes the bus comes at 8:08, so I have to rush to catch it. Grissom; So you went down to the basement to say good night?       Pratt; Good night, Veronica. Good night, Aaron. Sometimes she walks me to the bus.
Grissom; Did she walk you to the bus tonight? Pratt; Are you coming? No, you go ahead without me. I have more work to do. Then a Uniball pen rolled across the desk, it fell onto the chair, and the floor and stopped rolling at the wastebasket. Then water, water falls into her eyes.Grissom; You mean she was sweating? Pratt; From her forehead.
Lots. And then she grabs her stomach with both hands. Then she put on her new face. Shelley’s Frankenstein. Up and down, flopping around like a salmon on my uncle’s fishing boat. Grissom; She was convulsing? Pratt; I couldn’t help her because the cage is locked and I don’t have a key. (transcript av avsnittet Caged frappe säsong 2 fern hemsidan transcripts.foreverdreaming.org)

Sett från förhöret här i ovan (som utgår från faktiska forskningsstudier), så lever ofta personer med autism efter strikta rutiner, som nog är (eller kan vara) svåra att förstå, om en inte är insatt i diagnosens karaktärsdrag. Själv kan jag bli både stressad och upprörd på min asperger, i fall inte mina jobbnycklar hänger på min remebertavla när jag ska i väg någonstans utanför min lägenhet. I min hjärna är nycklarna i dessa tillfällen nämligen närmast helt upplösta från jordens yta. Å andra sidan är jag väldigt bra på att komma ihåg detaljer kring saker som jag jobbar med. Att ställa i ordning tre stycken bord med både olika tallrikstyper, skedar, bestick, glas, och hjälpmedel som antiglid och pet-emo-kant, som ni ser här nedan.

En person som mig (med högfungerande asperger), eller som Aron i CSI avsnittet, vi är nog det mest pålitliga ögonvittnet som en polis kan ha eftersom att många av oss har ett uttp(www.stephenwiltshire.co.uk).jpgräglat fotografiskt minne. Någon av er har kanske hört talats om den autistiska konstnären Stephen Wiltshire, som efter enbart en rundtur över en stad kan måla av alla dess detaljer utifrån enbart sin minnesbild. En annan (som likt Stephen) tänker i bilder, i stället för genom språkets ofta endimensionella linjer är GRANDIN_30790672.jpgTemple Grandin (professor i husdjursvetenskap vid Colorado State University), som först började förstå i trettioårsåldern att hennes mer specifika sätt att betrakta sin omgivning skiljde sig mycket från normalstördas tankebanor. Som hon beskriver i reportaget Hon förstår hur kor tänker (Forskning & & Framsteg nr 5/2006), blev skiljande väldigt tydlig när hon intervjuade olika personer omkring vad de såg när de skulle föreställa sig ett kyrktorn, för »de flesta ser ett vagt och generellt torn, medan jag  enbart ser specifika: som kyrktornet längst ner på gatan där jag bor, ett konstigt torn av trä eller något annat torn. Men jag har ingen generell bild« (Forskning & & Framsteg nr 5/2006). Därmed agerar Grandin främst efter sina egna (strikt inkodade) erfarenhet snarare än utifrån tillfälliga inlevelser när hon försöker förstå och integrera med människor i sin sociala omgivning.. Själv har jag tyvärr inte sätt filmen. Men utifrån dess trailer, verkar filmen mycket välgjord.

 

Städning & boendestöd

Eriksdalsskolan.jpgGod dag!. Och välkomna till mitt första inlägg under 2017. Förhoppningsvis har ni (likväl som jag) klarat er i genom januarimånadens ofta tuffa tid efter all julmat och dyra julklappar. Själv ser jag fram emot ett år med nya utmaningar. För även om jag börjar bli varm i kläderna i min roll som elevassistent vid grundsärskolan på Eriksdalsskolan finns det mycket som jag kan lära från mina kollegor. Jag behöver också vara alert och givmild inför mitt engagemang som konfaledare i Sollentuna. Men framföralltcommons.wikimedia.org4000 × 3000.jpg hoppas jag att Vällingby-Hässelby stadsdelsnämnd beviljar min ansökan om boendestöd, vilket nog tyvärr inte kommer ske. Efter att jag gått igenom den utredning (som en av nämndens handläggare gjort), med min psykolog på mottagningen för ADHD i Alvik ser det nämligen inte hoppfull ut. Men det är inte över innan the fat lady sings. Nej, jag hoppas verkligen att de förstår, att du är (ofta/delvis) en person på jobbet, och en annan innanför ens lägenhets trygga fasad.
Även om det går maxresdefaultbra att hantera barn som delvis kommunicerar genom TAAK (en metod för att stödja kommunikation, där tecknen används tillsammans med tal som stöd vid språkutveckling), i mitt jobb som elevassistent. Så betyder det inte per automatisk att jag kan hantera vardagliga sysslor (som att städa) i min lägenhet. Det är väl egentligen inget konstigt. Jag menar, alla människor har ju svaga och starka sidor. Men har du en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, då får dina svagheter betydligt större konsekvenser än för dig som är normalstörd. På grund av min asperger har jag därmed både djupa dalar och stora toppar, omkring det som jag klarar av innanför min lägenhets fyra väggar. Till exempel kan jag lättstada-kok-kakel.jpg ägna en hel helg åt att städa min lägenhet med allt vad det innebär, som att dammsuga bakom spisen, våttorka vardagsrumsgolvet och dammtorka (Wikipedia).jpglägenhetens alla fönsterbleck. Är jag riktigt i farten ställer jag även alla mina CD-skivor i bokstavsordning, och rensar ut anteckningar från mina studier inom masterprogrammet i etnologi vid Södertörns Högskola.
Så här fem år efter att jag bara skulle ta ett studieuppehåll (och utbilda mig till en humanistisk behandlingspedagog vid Väddö Folkhögskola), är en hel del av den litteratur som jag utgick i från i mina D-uppsatser om ensamkommande flyktingbarn inte längre up-to-date. Till exempel var det inga oresunddirekt tillfälliga ID-kontroller mellan den svenska och danska gränsen under 2010. Det fanns för att använda ett stark uttryck inte heller på världskartan att det skulle bli läge att införa. Nu är det emellertid så, vilket kanske också behövdes under den mest intensivaste perioden i slutet av 2015. Då Migrationsverket dagligen fick in runt 1000 asylansökningar. Fast när vi nu är i slutet av februari, så bör nog Stefan Lövens röd-gröna minoritetsregering omvärdera denna tillfälliga lagstiftning, för just nu drabbar det närmast bara personer som dagligen pendlar över Öresundsbron. Visst, det innebär likväl att det inte kommer massor av flyktingar över gränsen, men är det en human migrationspolitik? Å hur rimmar det med den givmilda inställning till flyktingar?, som vi anser vi haft i Sverige i ett historisk perspektiv. Tja, det får ni läsare själv ta ställning till, för min avsikt med denna blogg är inte att vara en inlaga i Sveriges migrationspolitik. Så för att inte gå djupare i detta ämne så säger jag hejdå för denna gång.

Att fira jul med en asperger diagnos

God kväll! Hur mås det här ute i cyberspace? Är ni precis hunnit hem från er jobb? i det fina vintervädret. Eller ni kanske mer föredrar vårens högsommardagar. När ni kan bättra på solbrännan inför sommarens Grand Canaria resa. Eftersom det nu ändå är jul (i alla fall var det när jag började författa detta inlägg), så ställs ni här nedan inför hur det är fria jul för MIG med MIN asperger diagnosironi. Jepp, ni ska se det som min personliga upplevelse. Även om många av kriterierna för asperger gäller rent generellt. Som att vara spontan, att förstå ironi, eller att inte tolka saker bokstavligtaspergers-hare_1360, så är vi ändå lika individuella individer som normalstörda. Hos en del leder till exempel ens svårigheter till både utanförskap och ensamhet. Medan andra får vardagen att fungerar ganska bra utefter strikta rutiner. Själv har förslagsvis inga problem att anse att julkalendern var både bättre, roligare, barnvänligare när jag själv var liten.

Nu har jagTobias Bohlin.jpg i för sig inte sett någon vidare kritik i kvällspressen (som Expressen) mot årets julkalender. Själv har jag heller inte något speciellt att invända mot Selmas saga (Per Simonsson & Stefan Roos 2016) med Johan Ulvesson i huvudrollen. Ingenting kan nämligen i min värld  bli lika genomuselt som förra julens magplask till julkalender. Visst Tusen år till julafton (Erik Haag & Lotta Lundgren 2015) är charmig och imponerande i sin folkbildande ambition, men det var ingen julkalender i mina ögon. Nej, det krävs väldigt mycket för att komma upp i samma höjdarnivå som genomgående genomsyrade Mysteriet på Greveholm från 1996. Här nedan får ni ett trevligt smakprov med kalenderns 5 avsnitt.

Runt hur personer med asperger då hanterar julklappsöppningen. Så är nog den allmänna uppfattningen att en ofta går helt »bananas«, om en inte får det som en önskat sig. Men som ni då förhoppningsvis förstår, utifrån vad jag förkunnat i detta blogginlägg, så regerar en väldigt individuellt. För mig är förslagsvis inte julen »helt förstörd« om jag får något som jag inte önskat mig. Nej, jag blir snarare mer glad att få saker som jag inte önskat mig. Det är lika intressant som när jag hämtar posten, för en vet ju aldrig vad som ligger i brevlådan, även om det för det mesta bara är reklam.

Julaftonen 2016 blev också ganska oplanerad. Ja, på grund av att jag låg sjuk i vinterkräksjukan veckan innan så fick vi stryka risgrynsgrot-och-skinkmacka2 delar av vårt julschema. Det blev ingen frukost hos min syster med bröd från Daniel Roos patisserie & bageri i Ringens Teater, och byte av jultidningar. Inte heller åt vi någon risgrynsgrötslunch i min lägenhet. I stället blev det gröt och julmiddag hos mina föräldrar. Tillsammans såg vi (som en stor del av Sveriges befolkning) vid 15-tiden Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul, för att sedan äta ett ganska litet men gott julbord. Ja, för inget i värden slår min mors hemtrillade köttbullar och min fars gudomliga jansons frestelse. I våra glas var det däremot inget märkvärdigt.

Förapotekarnes-julmust-1961utom några öl från Karl-Oscar bryggeri drack vi iskallt Stockholms vatten och Nygårdas ekologiska julmust. Som från min synvinkel är godare än Apotekarnesimg_46331 klassika julmust. Okej, i den daglig julmustskampen mot Coca-Cola fungerar den helt perfekt, men till jul kan (ska) det vara en lyxigare variant. Det är ju ändå bara jul en gång om året. Jag menar, vi äter ju inte samma maträtter även på midsommar eller påsk. Eller vad säg ni som läser denna blogg? Vi kommer nog i alla överens om att det inte serveras Dop i grytan eller kryddstarka grisfötter på midsommar. Men hur är det med Apotekarnes Påskmust. Nog är det väl ingen skillnad mot deras julmust?  Varför skriver jag förresten om denna andra högtid?, Inlägget skulle ju handla om julen. Jag menar vad fick jag i julklapp?, Tja det ni, det får ni vänta med att läsa tills nästa inlägg. Om ni inte kontaktar mig på IRL (In Real Life). För den som väntar på något gott……